Uppåt

Det känns helt jävla overkligt det som har hänt i Norge.
Jag kräks nästan, jag mår illa... jag mår dåligt av det. Det hade kunnat vara mina ungar. Det är inte ok att så små får sätta livet till... så unga. Så många.
Jag hatar den där mördaren så mycket att jag önskar all världens elände och olyckor på honom. Men det lär han ju inte få... känner man av om en hel värld hatar en? Antagligen inte om man är så jävla världsfrånvänd som den här jäveln. Då spelar det ingen roll. Vad förstår man då? Han tycker ju uppenbarligen att han har gjort rätt... det enda som orsakar lidande då är rent fysiskt lidande. Ska man kanske införa lite tortyr? Råka tappa honom i ett glödhett metallbad?
Jag skulle inte protestera.

Nu åker jag, J och pappa till de norrländska skogarna där jag har en jävla tur om jag har ringtäckning. 3G hoppas jag inte på. Så vi ses och hörs om en vecka.
Hejdå.