Ooo aah, låtom oss buga

Magnus Hedman gör någon typ av eriksgata just nu, vilket jag i vanlig ordning tycker är lite märkligt. Det är märkligt tycker jag hur vissa folk kan få bete sig riktigt, riktigt illa och hamnar ute i kylan i ett halvår kanske, sen är de tillbaka med förnyad styrka - eftersom de vågat berätta och vara ärliga.
Men det fungerar inte riktigt så för alla. Alla kan inte vara idioter, dopa sig, knarka, misshandla etc och sedan komma tillbaka i mediegullandet. Titta på Ludmila till exempel. Hon är bannlyst på livstid. Varför? För att hon är utlänning kanske, jag vet inte. Linda Haglund däremot, hon är inne i värmen i allra högsta grad.
Magnus Hedman har dopat sig, knarkat och samtidigt som detta har han haft två små barn. Är inte det ganska så skitoförlåtligt? Men nu ska han sitta här i morgonsoffan och berätta om hur tufft det har varit och hur han ångrar sig...
Barnen är fortfarande ganska små, tioårsåldern tror jag bestämt. Hur kul är det att ens pappa först gör en massa trams med droger, får sparken från tv, skandalerar sig med olika kvinnor (alltihopa offentligt) och när det äntligen börjar blåsa över ger pappa ut en bok om det också, så att ingen ska glömma.
Mamma och pappa har dessutom tvistat, eftersom pappa menar att han knarkat upp alla penningar han tjänat som proffs, kompisarna kanske skrattar bakom ryggen för att mamma är fattig och pappa är knarkare... typ.
Hur fan tänker karln?
Biografia allt du kan, men vad sägs om att göra det när ungarna dina är vuxna och starka?
Exfrun Magdalena Graaf har valt att inte kommentera, av hänsyn till barnen, vilket ju verkar sunt. Tänka sig om pappan i fråga kunde välja att inte ge ut boken, av hänsyn till barnen...

Men pappor verkar kunna komma undan med en hel del. Eller vad vet jag? Jag bara stör ihjäl mig på att tidningen Mama utsett Kleerup och Marcus Birro till årets pappor några år. Den ena knarkare och den andra en skadligt stor narcissist som aldrig jobbat och exponerat sig mer än när hans första barn som överlevde kom till världen och lämnade allt det där hemmavid.
Jag vet pappor som är så jävla mycket bättre än de där två tillsammans upphöjt till tusen. Min egen till exempel. Han borde vara utnämnd till årets pappa varje år sen 1980 till innevarande år och även framöver. Men det säljer inga lösnummer eller böcker...

I alla fall. Idag är det torsdag. Ni vet vad jag tycker om torsdagar. Selma verkar gilla torsdagar, hon ville starta den redan kl 04.00. Mellan 4 och kvart i sex kunde jag inte somna om och sen sov jag lite och drömde att jag spelade brännboll.
Sen var det dags att gå upp. Nu är jag uppe.