Rapport från Malmö

Jag har donat en massa nu på morgonen. Mest städat och vikt tvätt. Jag och J har den uppdelningen att jag städar och han dammsuger. Sen tar han också alltid köket, för jag tror ärligt talat inte att han tycker att jag gör det bra när jag ger mig på köket. Det kan ha att göra med att jag aldrig använder de tre översta hyllorna i köksskåpen, eller att jag är rätt så slarvig när jag diskar.
Så jag städade och J åt sin frukost. Jag hör att det är några nyheter på teven och tänker att det där måste vara fyran. Jag vet inte varför, jag känner inte igen rösten och det är inte reklam jag hör - utan nyheter. Men på något sätt så kan jag ändå avgöra att det är fyrans nyheter jag hör, för jag hör hur de gör en stor sak av något för mänskligheten helt irrelevant. Typ vad Zlatan hade för strumpor på sig när han sågs handla morgontidningen imorse (efter matchen mot Danmark som Sverige f.ö. förlorade). De vet var de ska lägga sin fokus, de där som jobbar på fyran.
Rapport försökte jag slå på imorse, men där gick jag bet. Rapport utgick p.g.a. tekniska problem. Mycket märkligt. Och ovanligt. När händer någonsin det?
Nå.
Nu dammsuger J och jag sitter här och bloggar istället. Det här med att blogga... varför gör jag det egentligen?
Det är endast för att jag tycker om att skriva. Jag tycker om att formulera mig och att sätta ord på vad jag själv tycker är fascinerande eller i alla fall existensberättigade funderingar. Det är inte för att vinna priser, starta trender eller få en fanclub. Jag kan inte ens få min egen pappa att läsa här.
Han säger att han inte läser bloggar. Skitsamma om det egentligen är en daglig rapport från mitt liv, han vägrar i sten. Mamma läser, men det gör ingen skillnad för vad far får veta, ty de där två verkar aldrig växla ord om sådant de har läst eller sett eller fått veta eller lära sig. Det är ett av livets stora mysterier. Eller så har båda patologiskt dåligt minne.
Något är det.

Igår skulle jag handla middag. Jag var tröttare än tröttast och slängde bara ner första bästa pasta och tomatsås jag kunde hitta. Så kommer jag till kassan och kör mitt kort.
Medges ej.
Eh?
Jag bad att få köra det igen, för det har strulat förut.
Medges ej.
Men lägg av. Det finns ingen chans att jag bränt hela lönen redan.
Så jag säger att jag får gå hem och hämta ett annat kort (läs J) och på vägen ta reda på vad som har hänt.
Direkt ser jag att jag har gott om täckning på kontot, jag har alltså varken blivit skimmad eller råkat köpa en Hästenssäng i sömnen. Så jag fattar inte. Jag ringer till J och ber honom komma ut och möta mig. Han kommer ut, går med och när jag kommer till kassan är jag beredd att ställa mig sist i kön. Kassörskan säger att det är lugnt, att jag kan gå emellan. J säger då "jag går och pantar den här bara" och viftar med en flaska.
Både jag och kassörskan tittar på honom med undrande blick, och jag säger "men gå inte iväg nu?" med frågande ton (underförstått: hur tänker du nu?) och kassörskan fyller i "nej, gå inte härifrån nu". J lommar fram och står beredd, och jag drar mitt kort. Nu går det bra. Kassörskan informerar mig om att fler med Nordeakort har haft problem och så var det med den saken.
Banken blinkade, och jag drabbades av magont i flera timmar.
Malmö: skimmingens huvudstad.