Sugig onsdag

MKB har satt i en dämpare i duschen, så nu tar det en timme att duscha av sig en tvålbubbla. Jag köpte en ny slang och ett nytt munstycke på Clas Ohlsson idag. Ingen jävla framgång. Jag vet inte var de har satt in dämparen, men jag fattar inte varför de har bytt slang och munstycke om det nu inte var DÄR DÄMPARJÄVELN SATT.
Fan vad det där irriterar mig. Jag vill inte ha det så där jag bor, man måste kunna duscha väldigt snabbt och när man betalar sjuochetthalvttusen i hyra i månaden så måste man ha förtroende nog att hantera en duschjävel.
Gud.
Sen upptäckte jag efter att jag duschat att jag hade exakt noll par rena gravidotrosor. Jag fick sätta igång en maskin nu med dem och får således passa på den så man kan köra skiten i tumlaren mitt i natten så jag kan ha ett par trosor på mig imorgon också.
Otroligt festligt och bara mitt fel såklart.

Lök på laxen är att mitt blodtryck plötsligt gått från att vara så fint så fint till att bli skit igen. Så barnmorskan var väldigt barsk och sa att minsta lilla grej, minsta lilla huvudvärk, minsta lilla magonda, synstörningar, ändrade fosterrörelser eller allmän sjukdomshälsa så ska jag ringa till det som förut hette Mas, som sen hette Umas och efter det Sus.
Skitsamma vad det heter, jag ska ringa dit i alla fall om slika ting inträffar.
Så roligt att det verkar som om alla galenskaper som förekommer på mina vardagar inte verkar avta... men de slutar i alla fall på fredag. För mig alltså.
Man får hoppas att inget av det dumma händer imorgon eller i övermorgon.
Nu ska jag lägga mig en stund. Hejsvej.

I husets mage

Väldigt festligt denna morgon var att jag nästan fastnade i hissen. Glad i hågen går jag in i den och trycker på 0:an. Nollan tar mig till markplan och således ut. Fint och bra.
Men när jag är nere på nollan öppnas dörrarna till ingenting och jag höll på att gå in i dörrarna som vanligen öppnas men som nu var stängda. Det är dörrar åt båda hållen nämlich och det enda stället man går ut genom dörrarna som man inte kom in igenom är på markplan. Men nu öppnades samma dörrar som jag kom in igenom och där var det mest betong och ett stort hål. Sen stängdes de inte på ett tag. Jag hann bli skiträdd, märkligt nog. Hur farligt är det att vara fast i en hiss med en smartphone som kan hålla mig uppkopplad mot hela världen? Jag hade kunnat leva mitt liv där inne. Men nå, rädd blev jag i alla fall för det kändes lite som om hissen kanske skulle trilla ner eller något i och med att jag fick se dess innanmäte på det där sättet. Men jag samlade mig, tryckte på ettan, dörrarna segade och lät men stängde sig till slut och jag åkte upp till ettan. Trodde jag.
Jag hamnade på en annan våning. Tvåan eller trean kanske. Dörrarna på rätt sida öppnades och jag fick komma ut. Friden och fröjden. Men frågan är vad man ska göra nu? Ska jag ta den där hissen fler gånger?
Det kanske går bra nu i femte månaden, men jag vet inte... nionde not so much?

Eller så är det bara vardagsedge.

Annan vardagsedge var att busschauffören körde som en riktig dåre, i ordets rätta bemärkelse. Med lite tur hade vi kunnat bada i kanalen nu, men möjligen sansade han sig, eller så insåg han att vi inte var jagade av en missil. Det ena eller det andra.

Nu har jag rättat dagens tio prov, fyra av dem var defekta vilket jag tackar och tar emot för för det betyder att jag blev färdig tidigare än vanligt. 263 prov har jag fått och 37 saknas således. De har ju meddelat oss att man måste hålla ett visst tempo för att få alla, eftersom skolorna som scannat in i flera fall har "brutit sina avtal" (de kanske inte är så pigga på att bli skrivna på näsan i riksmedier mer). Att rätta tio om dagen under en arbetsvecka, eller 50 i veckan måste väl anses vara "hålla tempot uppe". Hoppas jag.

Nåväl. Det räcker till min budgetbil i alla fall, och kanske kan de 37 saknade ge mig lite dyrbar vila?

Vakna

Socialminister Ulf Christensson pratar de om på nyheterna nu... vad jag har missat? Jag har sovit i flera år? Är det inte Göran Hägglund? När hände det här?
Nåja, det kanske inte är så viktigt i mitt liv, men jag blev lite förvirrad här nu.

Precis som jag var klockan kvart i sex så min klocka ringde som en besatt. Jag var så trött att jag missade början på ringningen, när jag till slut kopplade vad det var för ljud var den inne på sitt mest hysteriska och högljudda pipande. Det går inte att snooza. Så det var bara att gå upp, göra sina grejer och nu faktiskt ha 20 min över till att slappna av. Vilket kommer att leda till sömn, antar jag.

Så därför får jag skriva här... så att jag håller mig vaken. Nu kom Cloven. "Hej" sa jag, "mjäää" sa Clov. Två tassar på mina ben och hälsa, sen i ordning bland kuddarna. Gollig.

Igår fick vi vår nya kyl och vår nya frys, de är så långa och rena och fina och inte gulnade och inte svarta inuti och energisnåla. Vilket är fint, för de andra har nog dragit duktigt. De här har en pedal för att öppna dörrarna. EN PEDAL (två till och med)! Det är lycka med en pedal. Alla hyllor är av glas, så man ser allt i kylskåpet. Det är så strålande. Snart kommer de nya överskåpen också, och då kan vi ta alla grejor som ockuperar köksbordet nu och sätta dem i skåpen.
Då kommer det att bli så HIMLA FINT OCH BRA.
Rålit.

Underbara fastighetsskötare

Sheval, vår fastighetsskötare. Vilken kille.
Igår började vår gamla kyl låta konstigt. Jag har tittat snett på det länge och väl eftersom det är så himla gammalt och fult och trasigt, men jag vet ju att man inte byter grejer innan de går sönder. Så när det började låta och sen sluta brumma och bli helt varmt tänkte jag att min lycka var gjord.
Efter en massa spanande under, spanande på propparna, samtal med far och J:s hemkomst började det fungera igen och brassade på ganska friskt.
Imorse fick jag för mig att det var onormalt varmt igen... inte vet jag, men det kändes så.
Dagen innan skrev jag ett litet mail till Sheval där jag bara skrev exakt var kylen pysslat med, att den verkade fungera nu men att den kanske hade på agendan att dö någon gång inom en närmare framtid.
Jag tänkte att han skulle svara något i stil med "ert kylskåp är från 1990 och det ska bytas när det går sönder, tack och hej" men så var det fantamig inte.
Denna morgon, när jag ligger i mitt snor och sover ringer det på dörren.
Det är fina, fina Sheval som kommer in direkt och kollar på kylskåpet. Jag var helt beredd på att han skulle säga "men nu fungerar det ju" eftersom det gjorde det.
Men han sa "aj aj aj, det är gammalt. Vi byter ut det. Vill ni ha en hellång kyl och en hellång frys?" (Vår frys är bara halv och lika gammal, men inget jag gnällt på)
JA TACK SNÄLLA SÖTA DU tänkte jag, men sa "ja visst, vi kan nog behöva det utrymmet, någon sval behöver vi inte" (för halva "kylen" är en sval). "Nej, vem gör det?" sa han då.
Så han tar fram tumstock, börjar mäta, skriva, greja och dona, konstaterar att frysen är smalare än normalt... svårt "men det fixar vi. Jag beställer direkt, så hoppas jag att de kommer redan nästa vecka".
HAR NI HÖRT VA?
Jag ska få ny kyl, en hellång, ny, ren och fräsch. Jag ska få ny FRYS! Och troligen inte längre en megamegaelräkning, för jag har kastat onda blickar på kylen och frysen efter varje elräkning.
Fasiken vad glädjande detta är. Ett underskåp ryker, men vad gör det?
Glädjen är stor. Stor!

E-day (dagen före D-day)

Nu är det inte så lång tid kvar till den sjunde. Det kan till och med vara så att den sjunde inträffar imorgon och då blir det andra bullar här.
Klockan tio ska jag inställa mig, så operationen blir i tidigaste fall elva, kanske tolv. Då får man gärna hålla en liten tumme för mig.
Sen får vi se hur invalid jag blir.
Idag ska jag gå på stan och köpa grejor som jag kan tänkas vilja ha sen och kanske något lyxigt till mig som en liten pick me up.

Igår hittade jag min cykel trasig. Jag gissar att MKB har flyttat den från min låsta bod som jag betalar hyra för, råkat paja den på något sätt och sedan bara ställt tillbaka den. Jag lämnade in den på service direkt och bra var väl det, nu kommer den säkert tillbaka i gott skick. Jag får se i eftermiddag efter tre.

Jag tycker att det är konstigt att MKB kan gå in och flytta på grejer på ett sådant sätt att de går sönder. Tänk om de skulle göra samma sak med grejerna i lägenheten.
"A, flytta på er, vi ska göra grejer här inne, jag flyttar ut alla era tallrikar hit ner till botten av det här tre meter djupa hålet. Jag lägger dem där."
Men tydligen är det så det fungerar. Jag har god lust att hädanefter låsa fast cykeln i boden, så kan de hålla på och fula sig. Jag vet inte om de måste sopa eller bespruta råttor eller vad de nu måste göra, men jag ser gärna att de inte pajar mina grejer i processen.
Så var det sagt.

Nu gick J till jobbet precis. Innan han gjorde det stod han i hallen, tyst och stirrande. Plötsligt utbrast han:
"Ååååh. Inga äpplen, inga bananer. Inga päron."
Jag vet inte om han repar inför någon välkommen-tillbaka-pjäs till imorgon efter op, men det är ju i så fall ett fint initiativ.
Jag får se fram emot det.

Uschligt

Inne i vårt sovrum luktar det nu som det gör utanför entrén till den skola där jag jobbar. Inte gott. Eleverna röker, några i personalen röker, jag gillar det inte. Hur man kan ge sig på att röka i dessa tider då alla vet allt om riskerna, det förstår jag inte. Är inte trenden bland unga att vara friska, starka och vältränade? Är inte det trenden ute bland de coola brudarna som bloggar?

Men visst. Kate Moss finns... utmärglade knarkare finns, och kanske är det dessa som ungdomarna tar efter? Jag vet inte, jag kan inte förklara det. För mig är det helt otänkbart att röka, det har det alltid varit och kommer nog alltid att vara.

Därför tycker jag att det är fullkomligt oacceptabelt att det i vårt sovrum luktar så mycket rök från grannarna. Jag kan inte ha det så. Om det luktar så mycket som det gjorde nyss så kommer inte jag att kunna sova i det rummet. Extremt störigt.
Nej, nu tog jag i i underkant: oacceptabelt.