Om att bli ålderdomlig

Hej hej,
Nu har jag dröjt så länge med att skriva att mänskligheten antagligen undrar vad det är för fel på mig. Eller inte. Ingen undrar.
Jag undrar litegrann.
Jag har roat mig med att skaffa mig ett skojigt tillstånd som jag inte alls uppskattar.
Jag är alltså inte på smällen.
Utan jag verkar ha fått något fel i huvudet.

Jag ska berätta. Häromdagen när jag skulle hämta Knut reagerade jag enormt kraftigt på den låga vintersolen som jag en del av sträckan fick rakt i ögonen. Överlag är jag ganska kinkig för sol i ögonen, jag får ont i huvudet och ögonen rinner, men den här gången var det tusen resor värre. Mitt synfält minskades ganska rejält. Jag såg bara ett smalt område framför mig, men inte rakt framför för där hade jag någon störning som förvrängde allting. Stegen blev tunga och jag stapplade liksom fram på fylleben. Jag kunde se om jag fokuserade på det jag hade i höger ögonvrå, allt annat var omöjligt att fokusera på. Jag tänkte att jag skulle, när jag kom fram till Knutors förskola, be att få sätta mig lite och dricka lite vatten och hoppas på lite lättnad. Men när jag kom fram var Knut ute och det hade varit världens grej att antingen säga till personalen "eh, jag går in och sätter mig ett tag" eller ta av honom allt, ta in honom och låta honom sitta och glo på mig medan jag tog igen mig och sen på med allt igen.
Nej, det gick inte för sig.
Så jag fick snällt ta honom direkt med mig och gå hemåt. Jag kom ungefär en tredjedel av vägen innan jag konstaterade att det här går ju inte alls. Så jag fick ringa J och be honom komma från jobbet och hjälpa mig hem. Jag gick in på caféet på kvinnokliniken på sjukhuset och satte mig där och åt en wrap. Det gjorde inte saken bättre direkt.
J kom, vi gick hem och väl hemma sov jag en försvarlig tid och sen var det mycket bättre.

Mycket konstigt.

Lite då och då får jag de här synstörningarna och de är väldigt handikappande. De följs dessutom nästan alltid av extrem, bultande huvudvärk som bara blir värre och värre om jag inte antingen blundar eller släcker. Det här brukar hålla i sig i en dag ungefär.

Igårkväll fick jag plötsligt sådana synstörningar. Jag kollade på mitt favoritprogram (Det kungliga lasarettet) men kunde bara se lite av det eftersom allt annat var omöjligt att fokusera på. Jag var också skittrött igår eftersom Knut hade vaknat mycket tidigt den morgonen.
Så kl 22 gick jag och la mig och sov väl en sekund senare eller något sådant. Nu på morgonen har synrubbningarna gått över men istället har huvudvärken börjat komma, en masse.

Så vad kan vi dra för slutsats av detta då?
Troligen har jag migrän.
Jag har läst på lite om de här aurafenomenen och de verkar stämma väldigt bra in på just migrän. Det står också att man kan bli täppt i näsan på sen sidan där huvudvärken presenterar sig, vilket jag också alltid blir.

Man ska tydligen bli lättirriterad också... men jag vet inte om det är applicerbart på mig. Eller alltså: jag är ju alltid lättirriterad, eller aldrig... beroende på när i månaden vi snackar, och vem blir inte lättirriterad när man har skitont i huvudet?

Så välkommen ålderdomen. Utför nu.