Inatt har det varit livat

Jag har ägnat helgen åt att ordna med mina kläder. Och det är inte lite, kan jag meddela. Jag har OHYGGLIGA mängder kläder. Jag har gravidkläder, kläder från när jag hade storlek S eller 36, kläder från när jag hade storlek XL eller 44/46 och allt däremellan. Kläder för sommar, kläder för höst, kläder för vår och för vinter. Kläder för träning, kläder för semester, kläder för att slappa, kläder för att jobba, kläder för att festa och kläder för att vara hemma.

Jag har säkert över tvåhundra par strumpbyxor, trosor, tights och strumpor. Men ändå har jag inga trosor och strumpor eller strumpbyxor…

De låg på golv, undertakhyllor, huller om buller, i någon typ av vikt ordning… det finns ingenting och allting bland mina kläder.

Jag har tre garderober. Jag har försökt ha nästan allt hängande, jag har försökt att vika och lägga på hyllor, jag har försökt något typ av mellanting men det är helt omöjligt att få någon typ av överblick. Helt.

Det är för mycket.

Så jag vet inte hur många påsar med tights, strumpor, trosor och trasiga kläder i allmänhet som jag har slängt nu. X antal.

Men det finns ändå inte plats. Inte ens nästan. Om jag verkligen klämmer in allt och försöker ordna med olika fiffiga lösningar från IKEA så behöver jag ändå minst en garderob till. Lätt. Och minst tjugofyra nya galgar.

Så i söndags åkte jag snabbt som satan till IKEA, köpte ett klädställ och tjugofyra nya galgar i trä. Fina.

Jag började ordna, flytta, hänga, lägga i tvättkorg, tvätta, hänga på tork och greja.

Slutresultatet blev detta:

Men så inatt. Inatt drömde jag att jag och mina föräldrar och min syster var i vårt gamla hus där jag växte upp. Av någon anledning skulle vi alla bli bjudna på mat av en av mina elevers familj. Den här eleven är väldigt huslig och jag kan tänka mig att hennes mor är likadan. Det var väl det jag trodde i min dröm i alla fall när jag stod ute på balkongen och modern i familjen kom utrusandes storgråtandes. Jag frågade hur det var fatt och hon berättade, helt förstörd, att mina föräldrar inte ville ha någon mat alls utan de ville bara ha fika. Hon som hade gjort så mycket fin mat från sitt hemland och så ville de inte ha… dessutom skulle de gå nu så hon hann inte ens fixa fika.

Åh hon var så förstörd och jag fick försöka trösta och trösta. Efter en lång stund ute på balkongen med hulkande elevmor gick jag in för att se vad som hände där inne. Då ser jag hur en jäkla massa folk sliter och drar i mina kläder från mitt klädställ. De går in i någon provhytt som har materialiserat sig och provar mina kläder. Jag tänker först att jag ska hålla god min, titta på mina kläder kan de väl få… men så ser jag hur folk packar i påsar och går iväg med kläderna.

Jag ropar att de ska sluta, och av någon anledning ger jag instruktioner på engelska om hur plaggen ska hänga och att det är viktigt att det är de VITA TRÄGALGARNA som hänger på klädstället, kavajer längst till höger, klänningar i mitten och blusar längst ut. 

Men när det hela var över så visade det sig ändå att det saknades vissa plagg, min bästa blus från Indiska t.ex. var helt borta. Så jag började undersöka möjligheterna att gå ut på Facebook och efterlysa nämnda blus, men då började Clovis trampa på min fulla kissblåsa så det var slut på drömmen.