Ibland önskar jag att alla föräldrar hade någon typ av manual som alla var tvungna att följa. Inget snack. Såhär gör man med allt och så är det.
Om alla gjorde likadant så behövde jag inte känna mig så dålig när jag är annorlunda än andra på ett mindre flexibelt sätt.
För mig känns det väldigt viktigt med rutiner och jag vill inte flänga omkring med Knut som en rolig accessoar som man kan ha med sig på alla evenemang, träffar och roligheter. Jag har fått kommentaren från kompisar att det är dem som gör så som är de coola föräldrarna (som jag skrivit om förut). Precis som jag skrivit förut så kommer jag nog i så fall aldrig att bli den coola föräldern. Jag vill att Knut ska ha sina nattningsrutiner och därför kan jag inte vara ute på äventyr med honom senare än åtta och jag vill helst inte ha besök här hemma (om det inte är familjen) senare än den tiden eftersom det blir konstigt då för Knut, inbillar jag mig.
Jag kan nog vara den mest rigida av de rigida, men jag får ångestmoln i magen om jag inte gör på ett sätt som gör att jag tror på att Knut har det bra av det.
Det känns som om jag vill be om ursäkt till hela världen hela tiden för att jag är den mest besvärliga och inte så flexibel som alla de coola..
Jag får se det som en chans att tuffa till mig... gudarna ska veta att jag behöver det.
Men det är bara såhär: jag tänker inte göra något som jag riskerar att ångra.
Utmärkt sammanfattning av SR
4 månader sedan
Inlägg
8 kommentarer:
Det där med manual tror jag inte alls på. Vi är olika som människor, vi är olika som föräldrar, barn är olika. Så är det bara - och tänk vad tråkigt det skulle vara annars. Så var du dig själv utan att skämmas för det!
Jo. Fast då kan man hänvisa till manualen när man måste förklara sig för folk som inte förstår.
Tänk som Ingemar Stenmark sa: "De ä ingen mening å förklar för folk som int begrip".
Ja, manual kanske hade varit gött ibland.
Hade precis skrivit ett låååångt inlägg här men så dog batteriet... Vad jag skrev var ungefär att jag älskar rutiner. Jag tror att det blir trygga människor av barn som har ordentliga rutiner och att det blir trygga föräldrar av föräldrar som har rutiner. MEN. Enligt mig så får de inte vara så rigida att man blir hysterisk om inte allt görs på samma sätt ALLTID för då kommer man aldrig att ha roligt. Detta tror då jag.
Nu är ju knut bara superliten fortfarande och vid den tiden är man nog fortfarande oftast helt nöjd med att bara vara hemma i sin bubbla och göra det som känns enklast. MEN. Det kommer att komma en tid när du, eller J eller Knut eller alla känner för att göra saker utanför rutinens lag men då kan man alltid luta sig mot rutinerna. En speldosa som spelas varje kväll hemma kan skänka trygghet genom att spelas en kväll borta. Etc.
En sak som jag felaktigt trodde i början var att allt det där man byggt upp, skulle skita sig om man frångick "rutinen" en kväll. Det visade sig att så var det inte och det är gött.
Jag undrar dock varför du inte gillar när folk är hemma hos er efter kl 20.00? Är det för din skull? Hajar att amning gör att allt blir lite krångligare än annars... Anders och min inställning har från början varit att vi vill att Signe ska känna sig tillfreds hos många människor, inte bara hos oss. Därför langade vi tidigt runt henne till sådana vi tycker om och därför vill att hon ska tycka om - vänner och familj. Brukar också tänka på hur mysigt jag tyckte att det var att som barn sitta med vid ett bullrigt bord och somna mot min mammas bröst, bara för att väckas ibland av ett gapskratt... Ljud är bra om man inte vill trippa omkring på tå i 18 år framåt.
Ja, vad vill jag ha sagt med detta. Jo, den där känslan du har nu kommer nog att gå över. Ta en paus ifrån omvärlden om det känns bra för dig och Knut. Plötsligt känns omvärlden lockande igen och då är det bara att hoppa in i den igen. Jag tror dock att de flesta barn inte far illa av att vistas bland folk. Man behöver ju inte åka till IKEA eller stora köpcenter och f tusentals olika intryck den första tiden. TYp.
Om jag nu låter mästrande så är det inte med vilje. Jag skriver bara hur vi har resonerat och känt här hemma hos oss. Alla har det olika. Signe har varit en filbunke.
/R
Och nu läste jag en gång till.
Nej, man vill inte flänga omkring med sitt barn som en assc.... whatever. Om man inte heller har barn vet man inte om allt som kan kännas jobbigt. Tex: Lättare att träffas hemma än på lokal: Med små barn pga utdragen amning. Med större barn, pga vill inte låta dem kräla omkring på skitiga golv plus att de blir uttråkade. För mycket stök gör både förälder och barn stressade. Stress är dumt och bör i mesta möjliga mån undvikas.
MEN, man får inte heller glömma bort att ha roligt ibland.
Typ så.
Hej och hå.
Hej då.
/R igen.
Ps igen. Den där extrema tigrinnementaliteten åtminstone jag kände ibörjan, lägger sig med tiden. Man är fortfarande galet mån om sitt barn men på ett lite skönare vis.
Ds.
Oo vad lång och rolig kommentar. Det här med 20.00 är inte för ljudet, men det är klart, jag vill inte ha det megaljudligt efter att Knut är lagd. Det är för att processen börjar 20 och är klar kanske 23 (men amning, ersättning, pyjamas, blöja, arg Knut, ny blöja, sitta och vyssja, kanske amma till söms) och eftersom Knut sover 23-3 och sen 4-6 så vill jag sova samtidigt och gärna ha lite nedvarvning innan sängdyk. Men jag är medveten om att jag är mer rigid än många andra...
Men till saken hör att jag har helt motsatt erfarenhet av att vakna till gapskratt. Jag tyckte att det var otäckt när jag var liten.
Men att skicka runt Knut till dem som jag vill att han ska bonda med är jag helt för. Jag inser att jag kanske framstår som hispig... Men jag tror inte att jag är det, det bara verkar så. Eller? Äh jag vet inte. Jag är inte en cool mamma.
Skicka en kommentar