God förmiddag

Trots att jag sover mindre nu än någonsin någonsin tycker jag inte att det är så farligt jobbigt. Typ. Fast inatt var det lite jobbigt. Men Knut somnar ju sen, när jag vridit nacken ur led och liggammat i en timme. Då kan vi sova tillsammans i några timmar. Sen kör vi igen. Jag ska i alla fall vara väldigt tacksam över att amning alltid funkar. Det vore jobbigt om det inte var så.

Igår trodde jag att jag hade glömt att ge kissarna mat. För första gången på åtta år har jag vaknat och inte tänkt på katternas mat. Jag kom på det på eftermiddagen, la ifrån mig skrikig Knut och hällde mat över deras skålar och mådde sjukt dåligt.
Den kom J hem och informerade om att han hade matat kl 5 på morgonen. Tack gode Gud. Men JAG hade ändå glömt. Skämmes tamejfan.

Tvättat hår.