Dra ihop sig

VICTORY!

En klo på sänggaveln så flög jag upp (nåja...) och stängde dörren.

Dumt, tänker ni, Selma var ju inne i sovrummet. Jo, ni förstår: när jag går upp inser ju hon att mat är på g så hon sätter av med världens fart mot köket. Dörren stängs. Clovis är inte lika hungrig så hon blir alltid instängd.

En halvtimmes respit fick jag, innan väckarklockan faktiskt ringde (för första gången på jag vet inte hur länge fick jag sova till den ringde).

Jag är sjukt sjuk. Ursäkta gnället, det beror på att jag har mycket små marginaler. Jag prioriterar att få andas... Äh jag vet inte. Jag kände mig febrig när jag vaknade och känner mig fortfarande ganska risig. Vi får se vad det blir av detta. Eleverna börjar få lite småpanik nu eftersom veckorna försvinner... nu är det v 17, v. 23 tar treorna studenten och i början på den veckan sätts betygen. Så v. 18-22 finns kvar som effektiv tid, av vilka en är kapad med hälften och en med en dag. Det är tight om man har panik och då hör man av sig till mig och då kan inte jag vara hemma för treorna ligger mig just nu väldigt varmt om hjärtat. För första gången får jag följa mina elever från första till sista året på gymnasiet. Jag kommer att få se några av MINA ELEVER att ta studenten. Hur jag ska klara känslorna, det vete katten. Alla mina elever har ju per definition jobbat jättejättehårt på grund av sina olika hinder.

Några har ju tyvärr gått om, och dessa tar inte studenten nu, men några gör det och oj så roligt.

Huvudpoängen i det här resonemanget är i alla fall att jag helst skulle vilja vara hemma för det känns som om hela jag ska explodera av slem och vätska av olika slag.


Sjuksköterskor demonstrerar för att få en redigare ingångslön. Jag hoppas de får det, men det verkar inte finns så god vilja.

Om jag skulle ha en lika hög ingångslön i mitt yrke så skulle jag få gå upp i lön från den nivå jag har nu, efter sex år på gymnasiet.

Hur länge är det nu jag har utbildat mig? Nåt med fem år var det va? Jo, så är det ju. Tokigt!

Oskyldiga små saker.