Att härska

Jag var stolt över min bitchighet på skoaffären i förrgår. Igår var jag lika bitchig, men på jobbet. Ingen av gångerna fick jag sådan där hjärtklappning och rosiga kinder som man kan få när man argumenterar och hävdar sig. Det känner jag mig stolt över. Nu börjar dock den andra, gamla halvan av mig pocka på uppmärksamhet. Hur mycket skada har jag gjort på mig själv?
Men jag måste skita.i.det. Det spelar ingen roll om två år vad jag gjorde igår. Jag har ett jobb och det måste jag utföra... det var bara synd att det där jobbet innebar att sitta och argumentera utan att få gehör för en enda millimeter. Men jag har fått en fascinerande inblick i olika härskartekniker, på nära håll.

En annan sak som fascinerar mig lite är det faktum att jag inte är så trött längre. Är det inte nu man ska vara trött? När det är november och kolsvart och så? Antingen så har jag vant mig vid att vakna som en död, eller så är jag inte längre lika död. I vilket fall som helst så är det ganska nice, minst sagt. Det kanske har något att göra med maten? Vi är Det Godisfria Hushållet. Eller vi försöker i allafall. J håller det inte så bra, och jag slirar också då och då. Dessutom snor jag ju åt mig när J har såklart. Men det är iallafall mindre, och det kanske gör att min sockerbalans är bättre? Eller nåt.

När man ser på tv om ett flyktingläger som ska rymma 90 000 flyktingar men som innehåller 500 000 flyktingar, där kolera har brutit ut, då blir man lite ledsen och saker och ting sätts i perspektiv, minst sagt.