Förlåt

Kära folk. Jag ber så mycket om ursäkt för mitt sturska uttalande igår. Det där med att jag inte skulle vara så trött längre. Jag vet inte var det kom ifrån, det kan ha varit så att det var någon annan som satt här och skrev det. Ja, så måste det ha varit. Jag känner inte alls igen mig i att vara otrött. Inte alls.
Denna morgon var en sådan där morgon där man funderar på det här med att hitta någon anledning till att inte vara på jobbet idag. Det finns tyvärr ingen. Jag är inte sjuk, har inte ont någonstans... ja. Ja, ni vet. Kan man åberopa psykiska orsaker? Nej. Det är klart att man inte kan.
Så har inte jag blivit uppfostrad.
Om man har feber och/eller spyr så går man inte till jobbet. Är man svårt skadad eller opererad gör man det inte heller.
Annars gör man det.
Så är det med den saken.
Någon som har lust att komma hit och slägga till min fot?

Det här med "bra där" som folk säger. Varför säger man så? Det låter ju helt efterblivet.