Neverending story om stövlarna

Följande utspelade sig på Håkanssons Södra Förstadsgatan igårkväll.
Jag kommer in med mina stövlar. Dessa stövlar är ett par finfina vinterstövlar av märket Mjus som jag köpt till den gracila kostnaden av 1899 kr. Fina skor alltså.
Efter tio dagar lossnade sulan från höger sko. Jag blir irriterad, lämnar dem till affären som tar dem och lämnar dem vidare till skomakaren. En vecka senare är de färdiga.
Jag hade då också bett dem skriva in till skomakaren att titta på andra skons sula också, eftersom det antagligen använts samma lim till båda skorna.
En vecka senare får jag ut dem, jag använder dem i fyra dagar och vips så har sulan på den vänstra skon lossnat.
Jag går tillbaka, bärandes på mina lagninskvitton, köpekvitton och skorna och berättar att jag inte är nöjd.
Jag tycker att det är dåligt att ett par skor som kostar nästan 2000 kr ska gå sönder efter bara fjorton dagars användning. Butiksbiträdet förklarar då för mig att skinn är ett levande material, som, om man använder skorna, kommer att utvidgas och då släppa. Jag frågar om rimligheten i att ett par skor som kostar 1899 kr ska gå sönder efter bara 14 dagar och hon svarar att det inte gör någon skillnad. Jag kan köpa ett par skor för 5000 kr eller ett par för 200 kr på Din Sko, de kommer ändå att gå sönder, om jag använder dem, om de är gjorda av skinn.
Då säger jag att det kanske kan vara rimligt att ta lite mindre betalt för ett par skor som garanterat kommer att gå sönder, men det håller inte butiksbiträdet med om. Skor går sönder, om man använder dem, menar hon bestämt.
Jag frågar då också om det inte kan vara lämpligt att föra den här kritiken vidare till leverantören, eftersom de uppenbarligen har levererat skor av dålig kvalité till butiken. Nej, det är tydligen inte heller aktuellt, eftersom det är helt rimligt att vänta sig att ett par skor gjorda i ett levande material kommer att röra sig och därmed släppa, det får man räkna med och det är inget att springa till leverantören med.
Jag påpekar då att detta inte är mitt livs första par skor och att jag många gånger köpt skor som har hållit betydligt längre än två veckor, som dessutom varit billigare än dessa. Då påpekar butiksbiträdet att hon faktiskt bara försöker hjälpa mig.
Det fortsätter så ett tag, och jag gör klart att jag vill att de lämnas in och blir lagade ordentligt. Jag vidhåller dock att jag tycker att det är ett orimligt högt pris för ett par skor som höll för 14 dagars användning, men butiksbiträdet håller inte med. Det är helt i sin ordning att de har gått sönder, men Håkanssons kan vara vänliga nog att låta laga dem ändå.
Den här gången ska jag inte behöva vänta på skorna tillbaka i en hel vecka, utan nu räcker det med tre dagar. Det är ju fint, men det kanske hade varit bättre om jag från den stund jag köpte skorna hade ett par som jag kunde använda direkt, och inte ett par skor som jag var tvungen att lämna in på lagning två gånger inom ett par veckor efter köpedatum.
Det är enligt min mening inte rimligt att en vara som man köper för den summan ska hålla så pass dålig kvalité och det är heller inte rimligt med den förklaring som butiksbiträdet gav mig. Skor har gjorts av skinn och läder i alla tider och ytterst sällan går de sönder efter bara två veckor, om det inte är ett fabrikationsfel. Skulle Lundhags vara där de är idag om deras kängor gick sönder efter två veckor? Knappast. Det ÄR alltså möjligt att göra ett par skinnskor som inte går sönder när man använder dem, och det kan absolut anses rimligt att skor som säljs för 1899 kr faller inom den kategorin.