Kan det sluta vara så jävla mörkt? Nej. Det ska vara såhär mörkt nu och mörkare ska det bli. Eländes elände. Jag är så trött.
J kom hem igår en stund efter 23. Eftersom han kom hem då och vi hade så mycket att prata om blev det ganska sent innan vi till slut somnade. Han är nog väldigt trött kan jag tänka, för jag är sheissetrött och han lär ju vara tröttare eftersom han reste hela dagen igår.
Idag har jag hemskt ont i magen. Inte på magen eller i vävnaden utan i magen. Ni vet så där vanligt som man kan ha om man har ätit för mycket, är magsjuk eller fått i sig något som man inte tål. Fråga mig inte vilket av detta som gäller för mig, men jag tror att det är det första. Jag har levt allat annat än spartanskt i helgen eftersom jag varit så glad att mitt skov verkar ha gett sig. Men inget gott som varar. Istället har jag nu himla störigt ont i magen. Jag får känna efter hur det blir, men om det inte släpper så kommer jag att få svårt att jobba hela dagen.
Häromdagen räknade jag efter hur lång tid det är kvar till lov... det är låååång låååång tid. Detta är den mest sega tiden under hela läsåret. Veckorna mellan 34 och 44 är så otroligt tröga och jobbiga och framför allt helt utan avbrott. Sen, visserligen, 45-52 är ingen fest det heller... men de är i alla fall färre än de före novemberlovet. Vårterminen är alltid helt ok för då är det både sport- och påsklov samt en hel del små röda dagar som bryter av vardagstristessen. Men nu. Det är bara v 39 kan jag informera er som inte är lärare och som därför inte lever efter veckornas nummer. Det är en hel månad kvar till ett futtigt lov som de nu stympat en dag på. Oj så trött jag är, trots att jag bara jobbat i fåniga fem veckor. Fem kvar, sen lov. Sen sju, sen lov igen. Det är 60 arbetsdagar. Det är bara att börja räkna ner...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar