Hus

Åh. Tisdag. Vad trevligt att det inte är måndag. Vad trevligt att det är House idag. Vad trevligt.

Igår var jag inte så hot. Jag hade det där onda i magen mest hela dagen och mådde lite halvilla hela dagen. Det var inte alls kul... dessutom fick jag en sådan där episod och jag fick den på ett sätt som gör att jag är helt bensäker på att det har med blodsockret att göra. Jag fick nämligen två små godisar av två elever och då kom det i ett läge då jag var alldeles still och inte hade rört mig på länge. Dessutom bara sköljde det över mig och jag var tvungen att sätta mig och invända domnandet och susandet. Idag ska jag låna en kollegas blodsockermätare och kolla läget.. eller jag får väl kolla läget imorgon eftersom man ska morgonfasta när man tar det och det finns inte en chans att jag sätter mig på cykeln och cyklar till jobbet utan min müsli i magen.

Tänk att jag aldrig åt frukost förut. Konstigt. Det är det viktigaste målet jag har nu. Knasigt.

Jag har en elev som är helt vansinnigt perceptiv. Jag tror att han är lite småsynsk eller i alla fall en sådan där empat som man hör talas om ibland. Det slår aldrig fel. Ifall jag har en lite dålig dag, ifall jag känner mig lite seg, trött, har ont någonstans eller är ledsen över nåt så märker han det direkt. Det är skitmärkligt, för jag brukar alltid antingen hålla mig undan eller sätta på ett brave face när jag har sådana här dagar. Tanken är ju att eleverna ska se mig som en trygg variant av människa och inte en som det går upp och ner för. Men det fungerar inte på den här. Det räcker med att vi säger "hej" så kommer det direkt (på en dålig dag) "Hur är det med dig idag? Du verkare lite bleh". Jag blir lika imponerad varje gång.

Det enda han inte har märkt var när jag fick den där megaepisoden igår alldeles bredvid honom, det sa han ingenting om. Men då hade han visserligen tre minuter innan konstaterat att det var något som var galet med mig.

Kära nån, det är ganska coolt.