No hands no hands

Tack för era snälla ord om förlossningen. Jag är, som skrivet förut, inte riktigt klar med bearbetningen än och därför skrev jag en väldigt snabb version av det hela. Det dyker upp små saker hela tiden i mitt huvud. Den inte-så-braiga barnmorskans namn, saker hon sa som hon sen nekat till att hon sagt, hur otroligt störig hierarkin var på förlossningsrummet och att barnmorskan och undersköterskan inte alls förde min talan när en läkare kom in i bilden, hur bra och snälla de bra och snälla var och hur jag önskar så att jag fick ha den barnmorska som först tog emot oss på förlossningen hela vägen.
Hon var så snäll och bra och berömde mig och läste mitt förlossningsbrev och kommenterade det och ställde frågor kring det och gav mig tips och råd och var allmänt lyssnande.
Egentligen är det det enda jag har begärt: att de som jobbade med oss skulle lyssna på oss och sedan prata med oss som om vi vore tänkande vuxna människor.
Det slog mig igår att den där barnmorskan som inte var så bra inte kan ha trott på mig särskilt mycket när jag gnällde för då skulle hon kanske ha föreslagit någon annan typ av smärtlindring. Akupunktur, sterila kvaddlar, TENS, bad, massage eller någon typ av förändring av ställningen i alla fall.
Hon sa ingenting sådant. I allra sista sista stund pratade hon ju om att rådfråga en läkare om en morfinspruta eller att ta dit en narkosläkare. En läkare kom in någon timme senare och då frågade J om den där sprutan och fick svaret att det hade de bestämt sig för att inte ge (av okänd anledning). Att ge svaret till oss om detta var tydligen inte heller relevant. Det var kanske barnmorskan som borde ha sagt något om det...
I alla händelser: hur knäppt är det inte att ha hand om en födande kvinna under hela sitt skift och sen bara gå av skiftet utan att komma in och säga hejdå eller tacka för sig eller säga att nu dröjer det innan nästa kommer för vi måste ha överlämningsmöte eller i alla fall någonting alls?
Den här barnmorskan ansåg det lämpligt att bara helt enkelt gå av sitt skift, utan att ens ha andats något om mig till den som kom efter, utan att andas till mig att hon skulle gå av...
Eller så var det så att hon ledsnade på mig eller något sådant.
Ingenstans där mitt i alltihopa föresvävade det mig att jag ju faktiskt kunde ha bytt barnmorska. Man får ju säga att man inte vill ha den man har, man får byta... men jag tänkte aldrig ens på det.

I alla fall...

Det är sjukt varmt just nu. Det leder till att vi inte kan gå ut med Knut. Han blir skitförbannad i vagnen och vill bara bli buren. Han är lite liten än att åka i Babybjörn tycker jag (och dessutom är det varmt i den också) så vi håller oss inne på de varma timmarna. Vi har försökt gå ut på kvällen, men han blir lika pissed då. Antagligen för att han inte har lust att sova då. Han vill sova nu och det får han. Det är därför jag kan sitta vid datorn och skriva. Han sover så djupt att han till och med sover någon annanstans än just på mig vilket frigör ganska många händer och gör att vi två inte dör av värme.
Men jag skulle vilja gå ut för jag har några baskläder jag ganska desperat behöver. Leggings t.ex. som inte är skittjocka och som inte är hellånga. Jag har ett par nu som jag haft under graviditeten, och de börjar slitas sönder. Amningskläder av diverse slag vore också trevligt att titta på, eftersom jag nu går runt på typ tre plagg.
Det spelar kanske ingen roll när jag ändå sitter inne, tänker ni, men jag försöker att inte falla ner i misären fullständigt totalt. För mitt eget måendes skull.

Imorse ringde jag till KK i Malmö och bad om ett möte för att få gå igenom min journal med den sista (braiga) barnmorskan. Hon skulle få en lapp i sitt fack... men det var stor risk att hon var på semester, så vi får väl se. Helst vill jag läsa journalen helt enkelt.

Tack tack

Man får tacka för det här ganska så skitkassa sommarvädret som vi har haft hittills denna sommar.
Jag beklagar det för er andra, men för mig har det varit finfint.
Finvädret kan vi ta sen. Tack.

Sturm

Jag hade glömt att ställa mina klockor denna morgon, och med detta menar jag att jag bara ställt en enda. Den som ringer då jag måste gå upp. Jag hade ju hoppats få snooza lite, men det kanske man kan säga att jag ändå fått eftersom jag vaknat halv två, tre och fyra inatt. Så man kan väl säga att jag har snoozat mest hela natten.
Jag vet inte om det kanske är smartare att bara ha en klocka som ringer, men nu är jag i alla fall uppe. Trött var jag när jag vaknade och trött är jag nu, men ändå förvånansvärt oklubbad. Det är inte utan att jag ser lite fram emot att komma ut och kolla på allt vad den här stormen har åstadkommit. Om man får tro på nyheterna verkar det ha varit livat värre. Jag bor i en del av Malmö som är som ett rutnät. Den gatan jag bor på ligger i nord-sydlig riktning (har jag fått lära mig av J igår) och det är inte så stormen har blåst. Bredvid vår lägenhet ligger Ystadgatan som ligger i väst-östlig riktning och det är så det har blåst. Det märkte vi igår, när allting åkte uppför eller nerför den där gatan. Den är nämligen också väldigt lång och avslutas inte av stora hus någonstans. Fri lejd alltså. Roligt.
Här inne på vår gata kom det antagligen då och då in någon snurrvind för då och då susade det till i fönstrena, men det blev inte mer än så. Sist det var storstorm och jag var med om det var Gudrun och då bodde jag i Lund i en studentmodul som nog var ihopsatt på en torsdagseftermiddag. Det blåste rakt igenom väggen och det var nog ren tur att inte hela skiten bara rasade som ett korthus.
Clovis fanns då, hon var liten, det var tur att det inte blev så, då hade hon blivit himla rädd.

Några dagar innan detta har man ju pratat om en stor storm i norra Sverige, som var värre än den här. Varför har inte den uppmärksammats lika mycket, eller mer, om den nu var värre?

Annan grej: fascinerande att det alltid ska bli strömavbrott när det blåser... om man nu måste ha luftledningar, är det omöjligt att hugga ut mariginaler? Är det omöjligt?

Igår gjorde jag juridik, städade, pyntade och lagade mat (makaroner och korv) och adventsfikade. Det var en bra dag.