söndag 11 maj 2014

Kört för mig

Nu är vi här igen... Knut somnar inte. Han kutar upp.
Hans pappa har tålamod men jag har det inte. Jag känner bara hur jag blir argare och argare på honom och på mig. Varför är jag så värdelös?
Jag har femtusen mail att skriva, jag måste duscha, mata katt, plocka undan, förbereda inför imorgon och en massa annat och det hade jag tänkt göra under tiden Knut sov idag. Problemet var bara att han inte sov idag.
Så jag tänkte ju att han skulle somna som en sten på kvällen.
Klockan är nu åtta och vi har grejat med detta i en och en halv timme... no luck. Och nu sitter jag här, därför att jag inte duger till något annat.
Tack gode gud för att Knut har en pappa som kan ta hand om honom för jag kan det då fan inte.
Jag är precis meningslös.

1 kommentar:

Anonym sa...

Givetvis blir man arg. Planer är till för att hållas. Jag tycker inte att du ska döma dig själv så hårt. Jag vet att många i vår närhet har haft det precis sådär men det är bara att kämpa vidare, någongång slutar han ju. Tänk själv vilken frihet han precis har fått, det tar ju en liten stund innan man lär sig hantera den 😀