fredag 1 mars 2013

Kärringen har talat

Våra grannar här har retat gallfeber på mig från första stund. Det främsta skälet är att de sprider stanken av cigarettrök i trapphuset så fort de öppnar dörren. Det måste lukta så oerhört mycket där inne i lägenheten när det blir så illa ute i trapphuset bara av att de öppnar dörren. I början när vi bodde här reagerade vi på att det luktade jättemycket rök i sovrummet också. Vi trodde att de kanske rökte ut genom fönstret men kunde sen identifiera lukten snarare till hörnet och väggen där vi har huvudändan av sängen. Det där har försvunnit, tyvärr troligen p.g.a. att vi har vant oss och inte längre känner att vi andas in gifter varje natt.
Skrivna på adressen är ett medelålders par, men vilka som bor där är en annan femma. För ett tag sedan fick vi besked om att de skulle flytta. De skulle hyra ut i andra hand till någon som de själva hade hittat tydligen, men denna någon blev inte godkänd så de bor kvar. Tillsammans med ett eller flera av deras vuxna barn, verkar det som.
Att de ställer ut sopor i trapphuset har jag redan berättat om så det behöver jag inte dra igen (dessutom har de slutat med det), men det är ett himla spring på dem. De här vuxna barnen verkar inte jobba, inte med annat än att de tvättar. Det är framför allt dottern jag ser springa med tonvis med tvätt, dagligen, ner i tvättstugan. Eftersom jag är hemma om dagarna hör och ser jag... allt.
Närå, jag ser mer än vanligt i alla fall.
Det jag hör är att dotterns dotter leker med larmknappen i hissen varje gång de åker ner. Om det inte hade varit för det hade jag ju aldrig märkt att de åkte ner och tvättade så himla mycket, men när larmet går i hissen går jag ju till titthålet för att se vad som står på. De första trehundra gångerna i alla fall.
Nu skiter jag i larmet. Häromdagen lät det i över en minut, jag hoppas att det inte var någon som satt fast i hissen.
Så jag ser henne med tvätt, dagligen, släpandes på ungen.
För ett tag sedan behövde jag boka tvättstugan där nere jag också, eftersom jag hade en massa ylletröjor som inte ryms eller går att tvätta i vår halvtrasiga maskin här uppe. Det var lögn. Tvättstugan var ockuperad av en omärkt kolv, grannen hade bokat och ytterligare en omärkt kolv satt i bokningstavlan. När jag senare tittade i titthålet såg jag att det var grannen som tvättade när den omärkta kolven satt i dörren. Grannen hade alltså den tiden, tiden efter och ytterligare en dagen efter med hjälp av en omärkt kolv.
Grannens dotter, som inte ens bor här egentligen.

Så igår kom det upp ett anslag om att husvärden hittat "trasiga" kolvar som han tagit med sig. Om någon saknade sina kolvar kunde de söka upp honom så kunde de få en ny, hel.
He. He.

Jag känner att jag verkligen är en kärring nuförtiden.

Inga kommentarer: