SovtungKnut

Knut har något för sig. Han sover inte några längre stunder längre. Nätterna har ju tills nu i alla fall varit solida, men inatt höll han på och grejade och gastade och hade sig.
Även om det inte syns något än så misstänker jag ändå tänder, eller något annat utvecklingssprång. Han har hållit på med en massa nya grejer nu den senaste tiden. Mest framträdande är väl att han äter mat som en riktig karl samt att han igår fick ett skrattanfall av sällan skådat slag.
Han garvade ihjäl sig så fort han såg mig. Jag kunde peta på honom litegrann och så höll han på att dö. J var då noga med att flytta undan honom och hävda att han storknade och det var aldrig roligt. J är mycket kittlig. Han storknar bara man tittar på honom.
Nå.
Min nya metod fungerar bättre och bättre. Först var jag på väg att ta bort det där sturska inlägget som jag skrev i början för sen hade jag några misslyckade läggningar då jag svor att jag borde arkebuseras på fläcken för brottet Dålig mamma. Sen har det gått bättre och bättre och nu lägger jag honom utan skrik för del allra mesta. Han lägger sig till rätta på mitt bröst och somnar bara. Det tar väl en tio minuter kanske, men det känns ändå sjukt bra eftersom det har varit så svårt att få honom att somna.
Nackdelen är väl att det är jag som får ta alla läggningarna nuförtiden. Det är i och för sig inte mer än rätt eftersom J har tagit alla fem miljoner björn-läggningar från det att vi började med dessa. Men vi tror nu att han börjar bli för stor och tung för att verkligen trivas i björnen, så så är det med den saken.
Han är stor. Och tung.
Vi ska till bvc om en vecka men J har vägt honom och då vägde han 9,1 kg. Hur lång han är vet vi inte, men det närmar sig väl två meter snart tror jag.
Han är sin fars son, inget snack om den saken. Jag kan bara ta åt mig äran kanske för vissa ansiktsdrag och kanske humöret.

Inatt i alla fall, då vaknade han två gånger. Först kring ett och då var J snabbt uppe och fick honom att somna om. Sen vid två och då gick det inte lika bra. Klockan strax före fyra fick vi honom i säng igen och då sov han till tjugo i åtta. Under tiden J gick och bar honom i björnen för att lugna (J:s läggning) så satt jag i soffan och gjorde magövningar. Jag har lurat lite på när jag ska träna min mage så jag kan bättra på plankan. Jag lär ju inte vinna några pris om jag bara gör plankan varje dag och ingenting mer. Men samtidigt vet jag inte när jag ska göra övningarna. Mina tidsluckor har jag ju där kring tiden för själva plankan och då vill jag ju inte vara uttröttad. Så: mellan 2-4 på natten alltså: perfekt.
För er som inte fattar vad jag pratar om så är det följande: http://uppochhoppa.se/2013/01/06/plankan-i-procent-det-ar-vi-som-tavlar/

Vi får se om jag kan göra mycket bättre än en minut... kära nån då. I övermorgon hävs alla restriktioner dock. Då har det gått sex månader sen de satte kniven i mig och då får jag skutta och springa och frolica som en annan idiot.
Det ska jag göra å!