Såatte

Jag sitter här i min dumhet och läser en tråd på familjeliv där begåvningsreserven diskuterar det här med kejsarsnitt vs. vaginal förlossning.
Vissa hävdar att man inte är en "riktig mamma" om man inte fött sina barn vaginalt, men det röstar den stora massan ner ganska direkt så det uppehåller jag mig inte kring.
Men sen kommer diskussionen om att "ha fött" vs "ha blivit förlöst".
Den stora massan, återigen, tycker nu att om barnet kom ut från kroppen via ett snitt i magen istället för utdrivning genom vaginan har man inte fött.
Man har blivit förlöst.
Jag vänder mig jävligt mycket mot en sådan passiv beskrivning av det jag sysslade med mellan den sjunde och den nionde juli förra året.
Det var inte som om jag bara låg och slappade och åt praliner.
Jag hade fan fulvärkar, påhejade av en övernitisk barnmorska som vred upp oxytocinet till omänskliga höjder i två jävla dygn. Till slut konstaterade läkare att min livmoder inte ORKADE MER. Att jag inte kunde öppnas mer eftersom livmodern utfört ett jävla hästjobb i två dygn.
Det kändes på mig, kan jag meddela. Det var ingenting som gick obemärkt förbi, det där med värkarna. Det var heller ingenting jag bara kunde slappa mig igenom. Jag stod på golvet, jag gick så långt slangarna tillät, jag stod på knä i sängen, jag rörde mig så mycket jag kunde för de tidvis bedövade benen och jag höll på timme ut och timme in i förtiosju jävla timmar.
Sen kom läkaren och bestämde snitt och det kan jag berätta inte heller är någon jävla picknick.
Det känns som om någon tar alla organ man har och trycker upp dem till precis under skallbenet. Sen hämtar de en knölpåk och bankar på dem. Sen tar de tag i alla organ och drar ut dem till andra sidan rummet och vrider dem i 180 grader.
Om man då spyr får man skäll för då hoppar tarmarna fel.
Men visst, fint, jag hade en liten semester och sen blev jag förlöst. Det ska bli skojigt att vara med om att föda barn... jag undrar om jag kommer att göra det någonsin i livet.
Tillägg: några hävdade att man ju faktiskt inte har "gett liv" åt barnet om det kom ut med snitt. Ursäkta? Vad sysslade jag med mellan november och juli då? Odlade en medicinboll? Det är ju inte som om barnet inte lever i magen och sen blir levande genom en magisk breath of life precis när det passerar mumindalen. Ger läkaren det breath of life då när det är kejsarsnitt? Eller handlar det om att klippa navelsträngen?