Om igår

Igår kunde jag inte skriva något för det var fullt upp från början till slut. Jag provar att skriva nu, ty jag har lagt Knut men det är på inget sätt en garanti för att det går att göra något. Han sover sällan på dagen någon längre stund.
Det var föräldragrupp igår och jag träffade andra folk med bäbisar som var lika gamla som Knuten. En var på en timme när lika gammal, en annan ungefär 20 timmar och de andra bara någon vecka.
Alla var väldigt trevliga, bäbisarna var mycket söta och det var skojigt. Jag höll upp Knut stående bredvid en annan bäbis och då var det lätt att se att han var lång. Fem centimeter längre var han än den bäbisen, men vägde mer än ett kg mindre. Lustigt.
Tanig såg han ut, bredvid alla mjuka bäbisar och han var mycket mer pratig än de andra. Flera av de andra hade börjat skratta och någon vände sig som om det inte fanns någon morgondag. Knut skrattar eller vänder sig inte. Men det gör inget. Han pratar desto mer.
Efter det var jag faktiskt och tränade. Stordåd var det inte. Jag räknade ut att det var exakt ett år och två dagar sedan sist, och det kändes. Crosstrainern gick i lite drygt 22 minuter, sen gjorde jag några rehabövningar och sen gick jag hem. Effektivt och kort men jag är fortfarande hel och det är det viktigaste. Yey.

Idag är schemat också ganska späckat. Av någon anledning lyckas grejer hamna på samma dag hela tiden. Helt otroligt. Jag har eoner med tomma dagar, men när saker ska planeras hamnar de på samma dag. Igår fick vi tiden för nästa föräldragrupp, självklart samma dag som jag och Knut har babysim.
Idag är det ett informationsmöte för nämnda babysim och kort därefter, i en annan del av stan, ska jag få min B12-spruta.
Jag och J har gnuggat våra huvuden blodiga (bokstavligt talat i mitt fall) när vi försökt lura ut logistiken. Jag tror att vi har löst det nu i alla fall. Varken jag, Knut eller J är särskilt nöjda med denna lösning, men det är den minst dåliga.

Det var det hele för nu.