Knut verkar ha lärt sig något inatt. Han vänder sig efter allting när jag bär omkring med honom och verkar vilja stanna och kolla på allt. Sen gör han ljud jag aldrig förut har hört. Små utrop på olika nivå som inte betyder att han är ledsen, det verkar mest som om han tycker att det är kul att testa rösten.
Så jäkla coolt.
Dräkten är en gåva från snälla K. Så himla fin!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar