Så var det måndag

Nu är klockan halv sju och jag sitter uppe och bloggar på datorn. Mitt högra bröst håller på att explodera känns det som och det finns en förklaring till det. Min lilla Knut vaknar bara en gång per natt. När han gör det så får han äta från vänsterbröstet, eftersom jag ligger på höger sida av sängen och då bara kan vända mig till sidan så han får smaska samtidigt som jag sover. Fint och bra.
Högerbröstet får han när han har vaknat på morgonen... vilket brukar vara nu. Så därför är det maximalt spänt nu.
Så, varför är jag då uppe oammad? Därför att Knuten inte vill vakna än. Eftersom vi ska vara på sjukhuset kl 8.45 så tänkte jag försöka att dra ut på det hela så länge som möjligt så att han är lugn och glad på sjukhuset inför allt elände som ska hända där. Jag gick således upp för att duscha och väntade mig pip från sovrummet när som helst. Ingenting. Jag fortsatte med mina bestyr med ansiktstvätt, tandborstning och till och med sminkning... ingenting. Vidare borstade jag håret... fortfarande ingenting. Så jag hällde upp en skål yoghurt till mig, slurpade i mig den men ändå ingenting.
Nu har jag då börjat skriva på detta blogginlägg och får väl fortsätta med det till Knuten kallar.

Jag inser ju självklart att min blogg är fullt med grejs som kanske kan ses som ointressant för vissa... allt det här om Knut. Men det är ingenting att göra åt. Jag skriver inte för massorna, jag skriver för en liten utvald skara och jag vet att alla dessa är sådana som är kapabla att fatta beslutet att inte läsa mina skrivelser om de tycker att det är ointressant.
Det mesta handlar om Knut i mitt huvud. Knut och... ja... nämen Knut. Och J. Knut och J och kissarna. Inte så mycket annat. Lite kanske mitt jobb. Det är inte så konstigt. Mitt jobb upptog precis allting av min hjärna innan Knut kom och det vore ju märkligt om det bara försvann. Men det har gått ner från 98% till kanske 3%, och det är nog bara hälsosamt tänker jag.

Apropå jobb måste jag söka ett. Jag har mitt jobb och jag har min tjänst inom Malmö kommun men skolan jag jobbar på upphör och går in i en ny skapelse. Alla måste söka om sina tjänster så det ska ju också jag göra. Jag får min information från olika ställen, så det går ingen nöd på mig.
Det ska bli spännande att söka jobb med denna hjärna som ju ja, som vi konstaterade, duger till Knut.
Mitt ansökningsbrev kommer att bli något i stil med:
"Behörig (legitimerad!) lärare, mor till Knut, sju veckor. Knut kom med kejsarsnitt, vilket visar att jag tål motgångar. Men han mådde bra hela tiden så jag är inte förstörd i huvudet på något sätt. Knut har tio fingrar och tio tår, vilket man ska ha, och hans namn är klassiskt nordiskt. Det för mig osökt till att jag själv är lärare i svenska språket. Dessutom historia och det är väl egentligen där mest kopplingen till namnet Knut kan knytas.
Ursäkta ordvitsen, den var faktiskt inte avsedd.
På kvällarna vid 18 ungefär brukar Knut börja sin kvällsgnällighet och då vill jag helst inte jobba. Andra barn är också snälla.
Fin."

Såatte... det kommer att bli bra det här.

Fan alltså, nu väcker jag snart ungen. Mitt bröst väller ut över alla breddar.