Lära sig

För varje liten dag som går så lär man sig något nytt hela tiden. Jag kan inte ens säga vad för nytt som jag har lärt mig för det är en massa småsaker hela tiden. Knut lär sig också. Han har slutat med det där tramset han höll på med under några dagar då han bara ville ta bröstet med amningsnapp. Nu är det som om amningsnapp aldrig har funnits... det går så bra så att äta på vanligt sätt. Han hade någon fas där tisdag-onsdag, verkar det som. En tjurig en.

Jag vet inte om amningshormonerna ska bråka med humöret något, eller om det är post partum-hormoner som bråkar med mig... jag vet inte. Jag märker i alla fall att det är massa grejer jag inte klarar av. Min medical night är inte vad den en gång var. Igår handlade det t.ex. om ett spädbarn som skulle opereras och innan det röntgas fastspänd i någon plexiglasbur med armarna uppåt. Den lille skrek sådär som de gör när de verkligen menar allvar och jag var tvungen att stänga av ljudet när jag insåg att jag kramade Knut hårdare och hårdare och hysteriskt strök honom över ryggen. Han fattade ju ingenting, han var inte i något typ av tillstånd, han höll på med ett kuddhörn. Samma spädis blev sen fast i respirator lång lång tid under sin konvalescens av okänd anledning och föräldrarna klappade och hälsade på så mycket de fick.
ÅH the HORROR att inte få ha Knut hos sig hela tiden utan istället ha honom på ett dumt sjukhus med en slang i halsen och se hur han tyst gråter och tittar sig omkring med ledsna små ögon.
Gud i himmelen, jag klarade inte av det och fick slå över till dumma Drömhus på landet eller vad det hette. Vid havet? Skitsamma. Tråkigt var det i alla fall.
Jag måste hitta mig en ny hobby, som jag kan utöva samtidigt som jag göder barn.
Några förslag?