Knut är kroniskt arg idag och han ska till varje pris vara nära. Mat räcker inte, det ska vara amning på tomma bröst, skitsamma, bara han får borra in huvudet i mina behag. Allt annat befogar skrik.
Han har också bajsat ner mig duktigt, hickat sig förtvivlad, kräkts på många saker, tillåtit mig att äta en tugga av den fläskpannkaka jag så fåfängt rörde ihop när han sov i babybjörnen, lyssnat uppmärksamt på hur trettiosex elefanter promenerat på en liten liten spindeltråd innan han tappade humöret och i övrigt sugit sugit och sugit.
Jag har hunnit vara på toa, slängt in nerbajsade kläder i maskinen* samt tagit min spruta. Jag tänkte att det är viktigt att det blir gjort, det där med sprutan.
Det kan ha varit den sämsta dagen som J kunde välja att vara ute på baluns sen Knut kom. Men det kunde ju inte han veta.
Amning under hela inlägget. Halleluja!
* jag lyckades alltså bra med mitt toabesök, kläderna bajsades inte ner av mig.
Utmärkt sammanfattning av SR
2 månader sedan
Inlägg
4 kommentarer:
Precis så var det hos oss när Julia var jätteliten. David gick ut och då var det garanterat värsta kolikskriket hela kvällen. Det slog aldrig fel. Märkligt.
Baluns? Det är ju tävling snart!! Knut kanske är som Bu, känner Av när flocken splittrats och blir orolig.
Hm... Så vill jag inte att det ska bli och vara. Knut får skärpa sig.
Jag vet, tävling. Men han cyklade till Lund så det var inte allt för balunsigt. Blir Bu orolig då?
Skicka en kommentar