Om att inte riktigt veta hur man får göra

Jag sover mycket dåligt nu och det är i princip helt och hållet tack vare värmen. Jag var så glad häromdagen när jag kollade på prognosen och såg en massa regndroppar och max 20 grader och hej och hå. Det har alltså inte sett ut så och nattemperaturerna har varit väldigt kvava och höga. J har släpat upp fläkten till mig så att jag ska kunna sova lite och det har fungerat, på hans bekostnad. Stackars J.
Från v. 30 eller något sådant har jag krävt öppna fönster hela nätterna, vilket han har accepterat, och nu fläkten.
Dessutom har jag dragit upp honom för att sätta på mig strumpor när jag har varit tvungen att gå upp och gå till jobbet... Det är inte lätt att bli pappa.

I övrigt lurar vi här i hushållet på skillnaden mellan vad de olika vårdgivarna säger.
1. Min vanliga barnmorska kallar mig för en "tickande bomb" och kollar mitt blodtryck två gånger i veckan. Hon har skickat mig till sjukhuset flera gånger och där har läkarna sagt att blodtrycket ska kollas två gånger i veckan och att jag ska vila väldigt mycket. Dessutom har läkare 1 där sagt att jag bör sättas igång någon gång inom de två veckor som är närmast bf (38/39). Läkare 2 var mer specifik och menade att om jag inte kommer igång själv är 39+6 datumet att sikta på.
2. Min vanliga barnmorska är på semester och nu har jag hennes kollega. Hon har kollat mitt blodtryck och min urin två gånger men funnit att mitt blodtryck håller sig stadigt på 140/90 (eller 80) och att jag inte har någon äggvita i urinen. Inga tecken på begynnande preeklampsi således. Så har det varit hela tiden, men barnmorska 1 har tolkat det på ett sätt och denna nu tolkar på ett annat sätt. Hon deklarerade senast att hon tyckte att blodtryckskoll två gånger i veckan var onödig - eftersom hon var helt säker på att det bara var högt blodtryck helt enkelt. Hypertoni. Så hon bokade in en tid på torsdag, i torsdags. Sen frågade jag henne om det här med 39+6, borde man inte se till så att någon kolla på tillväxtultraljud mellan nu och då så att inte Plutten skjuter iväg och blir jättestor (det som de är rädda för), han verkar ju växa väldigt stötvis.
Barnmorskan kollar på journalen och säger då att nej, vi ringer på 40+0 och får en tid efter det. Då kanske de vill kolla. Hon menar att hon vet för hon har själv jobbat på prenatal...

Jag har svårt att få ordning på detta för jag inser ju att jag är färgad av att jag vill få slut på detta. Både jag och J minns väl vad läkaren sa, han sa att 39+6 är i så fall den dagen en igångsättning skulle ske. Inte då en ny koll skulle göras utan då igångsättningen skulle ske. Det var ju med detta i minnet som jag började undra över ifall det inte skulle vara någon koll mellan nu och då.

Sen att blodtrycket inte kollas så ofta som ordinerats, det är jag inte så orolig för för jag är väldigt lugn och håller stenkoll på huvudvärk och sådant (även om det är lite märkligt att overrida läkarens ordination), men har läkaren bedömt att 39+6 är Dagen... då vill jag att det ska vara så, eller i alla fall att en läkare gör bedömningen att ändra på det hela, inte en barnmorska som jag har träffat i totalt 20 minuter.

Så vad säger ni: borde jag ringa och därmed göra precis tvärtemot vad barnmorskan sagt?