Om att inte få plats

Jag har varit rätt så lugn och peppad under denna graviditet. Det har inte varit några konstigheter, jag har inte bråkat med utan allt som har hänt, alla extrakontroller, alla väntetider och sånt har jag tagit med ro.
Det fattar väl jag också om narkosläkaren måste ta en operation före mig och låta mig vänta i en timme, jag fattar att en läkare kan vara sjuk och att man får vänta, jag förstår att undersökningar och grejs tar tid... jag fattar det. Jag fattar till och med att man inte får ha med sig sina snoriga telningar in på undersökningen och jag tycker att allt bemötande som jag har fått på Umas (eller SUS) har varit helt bra. Någon enstaka (blodtryckshöjarsköterskan) har varit lite rolig tycker jag ju själv, men J tyckte att hon var bra så det är ju bara min lilla åsikt. Inget fel på henne.
Men så rapporterar jävla Sydnytt om att det är hög belastning på förlossningen, "platsbrist" säger de till och med och jag får såklart skrämselhicka.
Det finns få saker här i livet som stressar mig så mycket som att inte få plats. Det gäller t.ex. tåg eller restauranger. Jag bokar alltid plats på tåget och reserverar alltid på en restaurang, för jag vet vad som händer om man inte får plats. Då får man asa på sina grejer runt runt i tåget, eller man får bli hungrigare och hungrigare tills man inte har ro längre att äta utan bara måste mula en hamburgare för att få slut på skakningarna.
Så nu säger Sydnytt att det kan bli samma på förlossningen. Där finns det inga platser, på BB finns det inga platser... det finns inga platser någon jävla stans alls. Så ni vet.
VARFÖR SKA VI VETA DET?
Det är ju inte som om jag har något val. Med allt med igångssättning, tillväxt och narkosläkarutlåtande kan jag inte åka till Ystad eller ens Lund. Alla mina grejer och anteckningar finns i Malmö. Personalen där börjar till och med känna igen mig nu, och det är ju ett plus.
Men jag tänkte att jag skulle googla lite på det hela, för att se hur andra har upplevt det, och finner följande inlägg på livets vatten Familjeliv: http://www.familjeliv.se/Forum-4-252/m38420993-2.html.

Så blir jag lugn. Jag tror nämligen att mycket av den kritik som kk i Malmö har fått härleds av folk som är så totalt onyanserade som den här personen. Är det något som jag har märkt så är det att personalen är bra. De har det inte så jävla lätt med den här konstiga byggnationen som har gjorts där man måste dela rum och papporna måste åka hem och så. Det är inte så lätt att ha att göra med alla som går fel, som tar fel på tiden, som vill göra si eller så... det är inte så lätt helt enkelt att jobba inom vården och jag tror att det är extra svårt på ett ställe där en förhållandevis stor andel av patienterna inte riktigt kan göra sig förstådda, eller inte kan förstå personalen, vilka språk de än försöker sig på.
Kvinnan som skrev det där inlägget var ju arg på precis allt. Hon valde att inte vara något förstående överhuvudtaget. Hade hon varit det hade hon förstått att ombyggnationer är ren otur, att personalen också har rätt till rast, att det kan bli fel med väntrum och att läkare kan bli upptagna.
Snorkigheten tror jag till stor del kan vara i betraktarens öga, faktiskt.
Så onyanserad är jag, men jag blev lugn ändå så jag får tacka för det.