Två roliga saker hände idag, förutom att jag såklart överlevde flygresan hem, trots ett hemskt gupp mitt i luften.
1. Vid frukosten på Gatwick satt vi i helgjutna plaststolar med arm- och ryggstöd. När jag skulle resa mig kände jag att det blev baksug: jag rymdes precis i stolen och den följde med upp när jag skulle resa mig. När jag till slut rest mig tittade jag på stolen och sa "det var fan, så stort är alltså mitt arsle nu", efter en stunds ojande över detta medgav J att jo, det hade nog blivit lite bredare.
2. När vi kom in till gaten som var proppfull var det en norsk kvinna som ordnade så att jag fick en sittplats. Lilla (eh ja) jag! När jag satte mig bredvid henne (hon flyttade på sitt barn och satte henne i knät) fick jag kämpa mot gråten en bra stund. Ingen har någonsin förut erbjudit mig sin plats. Inte ens på tunnelbanan i London (där jag faktiskt trodde att någon skulle göra det) då jag var så trött i fötterna att jag trodde jag skulle krevera. Men den här norska kvinnan, hon såg och var snäll.
Andra roliga saker har förstås också hänt. Jag ska hämta min bil imorgon, jag har fixat med försäkring, jag har svarat de försäljare som ringt mig tolv gånger på 24 timmar under tiden jag varit i utlandet och bett dem dra åt helvete (närå, men jag sa "vad gäller saken" vilket är hårt för att vara mig), och på Gatwick kallade alla i personalen mig för "love".
Dessutom har jag och J kollat på min fina garageplats, jag har gjort korv med bröd i grillpannan (alltså nästan ätit grillat) och gosat med kissarna.
Skojigt.
Imorgon ska vi till barnmorskan, då ska jag ta upp mina krämpor. Todeloo.
Utmärkt sammanfattning av SR
4 månader sedan
3 kommentarer:
Enda gången jag blivit erbjuden en sittplats var också i London - men det var av en engelsk ung kille i tunnelbanan!
Ska ni åka norrut med bilen månne? Kanske lite Jämtland? Yster
M: ja, jag trodde det var så, men tji fick jag.
Yster: näe.. nu ska vi inte överstiga det hos försäkringen bestämda miltaket. Dessutom ska vi till Klippan, vilket inte är fullt lika norröver, men ändock.
Skicka en kommentar