En liten tur till samväldet.

Än kan jag sova och ligga på rygg... så ni vet. Det är inte riktigt skitsynd om mig än. Men inatt vaknade jag av att nedre delen av ryggen höll på att explodera. Den kändes väldigt överansträngd.
Det var kanske Plutten som slappade på ryggslutet eller något. Efter flera timmar blev det kanske tungt. Eller nåt. Jag gick upp och gick och la mig sedan på sidan och då gick det över.
Så kan det vara.
Idag åker vi till London. Imorgon ska vi vara där (och lite idag) och sen åker vi hem på onsdag. Det blir fint. Liten resa, liten packning, liten ansträngning men mycket roligt hoppas jag.
Till mina krämpor kan nu räknas ischias i vänster skinka. Det är mest hela tiden nu. Någon typ av låsning i höger häl, som jag känner igen från förr om åren. Det beror på att jag blir tyngre, hälen blir trött och någonting hamnar fel. Man vill smälla till den så att det lossnar, men det hjälper inte nu och nu har det hållit i sig onödigt länge. Ryggen, jag låg på höger sida igår och då var det underbart fantastiskt. Det kändes ingenting. Sen kom det tillbaka. Ryggen är fortfarande värst.
Förutom de här grejerna så känner jag mig, ta i trä, frisk som en nötkärna.

Jag är skitnervös inför flygresan.
Jag är i vanliga fall flygrädd, men nu är det ju löjligt. Jag brukar inte vara nervös flera timmar innan jag åker hemifrån... men nu känns det ungefär som när man spänner fast sig. Hur ska det då bli när jag väl gör det och, ve och fasa, under start och (förhoppningsvis) landning? Då brukar jag i normalt tillstånd fälla någon tår. Jag anar hysteri här. Släpp in en humla* i kabinen så ska ni få se på fullskalig galenskap.

Voj.

* Jag har någon typ av fobi mot kräken.