Sturskt

Jahaaa... jag har ingenting att förtälja er i allmänheten. Jag jobbade igår. Jag kom hem. Jag stöp i soffan, medvetslöshet inträdde. Sinnesnärvaro nog på vägen hem att köpa en fryst paj. Äckligt som fan, men mat.
Sen kunde jag rensa pyttelite här och där, sopor t.ex. Det har blivit många sådana den senaste tiden. Sisådär sex påsar efter festen och fler påsar kommer.
Så summan av det hela är att shit och bacon vad trött jag var igår. Inte så mycket hjälp till J var jag heller. Stackars J. Han är nu grön där han har slagit sig. Fascinerande man som aldrig var blå eller lila, han har varit blåmärkslös fram till nu då han är grön. Mycket märkligt.
Men han säger att han har lite mindre ont och det är bra, men då blir han stursk och får lite mer ont. Jag tjatar på honom för jag vill att han ska ringa läkaren och få ett åttaförband istället för mitellan, men på akuten sa de att de skulle få vårdcentralen att kalla så då menar han att de kommer att göra det.
Jag tror det när jag ser det.

Jag har 73 prov kvar efter en svag avslutning i förra veckan. Av förklarliga skäl rättade jag inga på torsdag och fredag (eller lördag och söndag) så än är det några kvar. Jag lever dock ännu med drömmen att detta ska bli sista veckan, men då måste det till en offensiv som heter duga här.
Det är jobbigt med offensiver, man blir helt vimmelkantig av sådana där långpass. Det GÅR att rätta 30 på en gång men då blir det plågsamt. Om man rättar tio är det inte så plågsamt, en liten insats och sen klart. Men håller jag mig till bara tio om dagen blir jag inte färdig förrän onsdag nästa vecka, (om jag rättar på helgen) och det är inte så lockande. Vi får se var jag kan skaka fram lite extra energi. Jag vill vara FÄRDIG NU. Tack.
Då kommer jag att kunna gå upp senare än jag gör nu, jag kommer att kunna ta det lugnare och jag kommer att kunna GÅ till jobbet (om jag fortfarande klarar det) igen, detta har jag sannerligen saknat.
Men ja, det är väl bara att börja då. Så fint.