Får se hur jag gör

Det är lite dubbelt inför den här bloggen vad tiden lider... jag motiverar ju att ha den med den motiveringen att jag sparar sånt som händer till senare tider. Men samtidigt finns det massor med grejer som jag inte kan skriva här eftersom bloggen är publik. Men så har jag tänkt att publikpriset kan jag betala, eftersom jag får tillbaka från er som läser. Men den senaste tiden har det inte verkat vara så många som läser. Intresset har nog dalat... jag vet inte om jag skriver tråkigare eller mer förutsägbart än förut... det är i så fall ingenting jag gör medvetet. Förut skrev jag inte medvetet på något särskilt sätt och inte nu heller. Men jag börjar förstå nu att det är en liten försämring.
Jag frågade en av de som läser varför hon inte kommenterar, då sa hon "det finns ju inget att kommentera - vad ska jag skriva? 'Jaha'?".

Så jag kanske ska tänka över det här, för jag är censurerad utan att få någonting för det och det är inte en winwin-situation direkt..

Igår fick jag hem några preggokläder som jag köpt från internet, av vilka jag kunde ha ett enda plagg. Byxorna var för långa, tunikan var för tight över magen och för stor överallt annars (gravidtunika?) och klänningen kunde jag se utan att prova att den nog inte var aktuell.
Men ett par tights kunde jag ha, och det var ju fint. Dessa sportar jag nu. Lite tunnare än vanligt vilket lär vara finfint till sommaren.
En annan grej till sommaren är det här fascinerande med att raka ben... det lär bli svårt. En ny liten krämpa jag har drabbats av är ischias i vänster skinka. Det känns när jag måste lyfta upp benet för att sätta på mig skor, strumpor eller byxben. När jag sen sätter ner benet så exploderar skinkan. Som vi alla vet så är en explosion ganska snabb, så jag dör inte av det för det går snabbt, men det känns sådär bra att ha en sån där kraftig smärta så nära till hands. Och det är störigt att bli än mer orörlig. Igår gick jag bet på ena stödstrumpan, att få av den alltså. Jag fick lägga mig med den på.
Det ryggonda, muskeln eller revbenet eller vad det är, verkar inte bli mycket bättre. Det enda som klarar mig är att jag inte nyser eller hostar lika ofta som förut. Bara för det så hostade jag nu och hej vad ont det gjorde.

Igår låg Plutten som vanligt och sprattlade och hade sig. Jag la mig på sidan och då hamnade ju han där på sidan och låg mot madrassen och petade. J satte sin hand mellan magen och madrassen för att känna om han kände Plutten. Då kom det flera skitkraftiga pet som jag var helt övertygad om att det var J som rörde på fingrarna. Han bedyrade att han inte gjort det och Plutten låg blickstilla. Jag visste inte riktigt vad jag skulle tro för de där peten var alldeles för starka och riktade för att det skulle vara som vanligt. Det måste ha varit väldigt medvetna pet som var menade mot pappa. Lustigt.