söndag 12 februari 2012

Otäckt

Vilka låtar kan man utantill lurade jag på häromdagen. Många svarade jag, och imorse var det aktuellt då världen fick veta att rösternas röst gått ur tiden.
"I will always love you" är ju, om hon är rösternas röst så är den låten låtarnas låt. Hur många gånger har jag inte lyssnat på den som liten 11-12-13-åring och funderat på eventuella kärlekar och kompisproblem?
Fantastiskt många. Sjukt många.
Jag provade att sjunga på den här hemma (nu när J har gått till gymmet) och det visade sig att jorå, jag kan hela texten och jag kan varenda liten detalj i wailandet och början och slut. I mitt huvud går själva melodin och vilka instrument det är lika tydligt som om jag skulle höra det. Det kan nog vara den låt, eller en av de låtar, som man som född på 80-talet kan allra allra bäst.
Men det är alltså Whitneys version, Dollys not so much.

Att hon skulle dö i förtid var det inte allt för höga odds på. Himla tråkigt att någon med en sådan förmåga inte kan leva och sjunga alltid, men så är det inte och hon fick ju leva sitt liv som hon ville. Sättet hon valde var kanske inte så roligt för hennes omgivning, men så kan det vara.

Vem är nästa? Charlie Sheen? Macaulay Culkin?
Otäcka grejer detta.

Inga kommentarer: