Dagarna och rink

Jag har massor med saker att räkna ner till... det borde kanske finnas delmål? Dessutom ska vi till Kanarieöarna (om det inte vulkanutbrottar bort sig) den 27:e december. Innan dess har vi första advent, julskyltning, lucia, självaste julen och annat smått och gott. Men skit i det. Nu sätter jag räknaren på dagen då jullov inträder, så räknar vi tillsammans ned mot det. 45 dagar kvar nu, 32 riktiga arbetsdagar och en avslutningsdag, tolv helgdagar så jag får sovmorgon och slapphet. Sen har jag i och för sig några inlämningsuppgifter till juridiken under den tiden så jag gissar att jag egentligen får skala bort en handfull av de där slappa lediga dagarna.
Men ändå.
Det känns bra med bara 32 arbetsdagar och en avslutningsdag som betyder tidiga uppgångar. Har jag tur så kanske jag får någon mild liten sjuka som bara visar sig med en tiondels grads feber och svår smittrisk så jag måste vara hemma några dagar... Det vore något.
Inte för att jag har något emot mitt jobb, det har jag verkligen inte, men det är också väldigt trevligt att inte vara låst mellan åtta och halv fem utan att ens kunna göra telefonärenden eller något annat som man måste göra på vardagar.
Klippa mig t.ex. när ska jag göra det nästa gång?

Jaja. Nu säger jag hejdå till höstlovet och tar ett djupt andetag inför den stundande terminshalvan vars start inträder imorgon. Det ska bli roligt. Ändå.

Det här med Grekland, det här med Idol och Så mycket bättre, det här med det här paret som blev anklagade för att utnyttja sitt (sina?) barn, det här med hockespelaren som fick spö och det här med hästen som dog: inte så särskilt intressant.
Och det är allt allt handlar om. Tycker inte journalisterna själva att de är lite enformiga?
Voj voj.
Nu: säng. Godnatt.