Hjälp mig här

Med risk för att vara väääldigt tjatig måste jag säga: herreminje så trött jag var denna morgon. Ögonen känns fortfarande som bollar. Ögonlocken alltså, om man ska vara petig.
Jag sitter här med bollögon och har i princip ingen hjärna. Vad är det för dag? Onsdag. Jag trodde där en stund att det var torsdag, att det bara var en timme kvar innan... va? Timme kvar? En DAG kvar innan vi ställer om klockorna så att klockan egentligen inte är 4.45 när klockan ringer utan verkligen 5.45. Det kommer att vara ljusare på morgonen vilket jag tycker är grymt.
Många gnäller över detta och tycker att det är tråkigt att det blir mörkare på kvällen. Men åh. Det är ju ÄNDÅ mörkt skittidigt på kvällen. 18 eller 17 (som det är här i Skåneland) kvittar väl, vad som däremot har betydelse är hur Mordor-mörkt det är när man släpar sig upp ur sängen. Det enda som tröstar en är att man kan tänka "det är bara åtta timmar, sen får jag komma hem och sova, då ska jag sova direkt utan att passera gå. Från 17.30 till 05.45, tack".

Det här grejset på Bloggtoppen, hackerattacken, kom upp på min ifån som en "Breaking news" igår mitt på dagen. Intresseklubben noterade direkt. Herregud så ointressant. Jag har ju en twitter. Jag har denna blogg. Jag har fejjan och säkert annat... mail? SKITSAMMA. Om någon ville kapa mig skulle jag titta på roat och kolla vad som hände. VEM kan twittra i mitt namn och VAD skulle denna kunna skriva. Ooo.

I alla fall.
Jag var på en utbildning i går där en Tommy frekventerade talarrummet. Tommy var rolig. Han uttryckte sig hela tiden med frasen "de som är födda med snopp, och så de som inte är födda med snopp" (jag vet att det egentligen ska vara "dem", men jag klarar det inte, dessutom är "de" tveksamt ok enligt Språkrådet, jag kör på det").
Jag och mina kvinnliga kamrater är alltså sådana som saknar något. Vi har inget, utan vi är sådana som INTE HAR snopp. Han ville ju säga detta för att vara klar och så, men efter tvådussinet gånger så började jag surna till.
Sen menar han att Malmö stad borde ha en pool av manliga skolsköterskor, kuratorer och andra som man kunde ringa in när man skulle ha ett möte med en man som inte accepterade att ha möte med kvinnor. För barnets skull. För smidighetens skull.
Människan var alltså skolledare.
Kul att vara hans personal.
Skit i kompetensen eller att rätt människor yttrar sig i frågan, ta in lokalvårdaren, han är man. "Jasså, vill den här pappan ha mötet i konferensrummet på Turning Torso, blir det spänt annars? Jamen Malmö stad, då får ni ju betala".
Alltså, jag orkar inte gå igång denna morgon. Men jag kan säga att om jag hade varit en tecknad figur hade det rykt ur öronen på mig.
Slutligen presenterades ett "kön" som var som följer: "En person som har ett biologiskt kön, lever med alla de attribut som följer med detta men som identifierar sig med det andra könet."
Dessa får man inte diskriminera. Nej visst. Hur märker man då detta? Jag har ingen jävla aning. För alla andra verkade det vara helt självklart. Kursledarinnan menade att det märktes på arbetsmetoder och värderingar i diskussioner. What? Hur? Handlar det om ifall man skriver på datorn bara med pekfingret eller om man använder rosa eller blå post-it-lappar? Eller är det ifall man diskuterar sport i fikarummet? Eller är det om man äter en stor köttbit vs en cous cous-sallad?
Jag fattar det inte.
J sa med bestämdhet att han kunde förstå vad som menades. Jag kan det inte och väntar fortfarande på ett konkret exempel från honom. Om personen i fråga är biologisk kvinna, har kvinnokläder, typiskt kvinnlig frilla och smink men innerst inne identifierar sig med att vara man, då tror jag INTE att jag märker det, för då ska man verkligen leta och börja läsa in en massa strunt i allt möjligt.
Jag är kvinna, har smink och kvinnokläder men sport prioriteras nästan före allt annat i mitt liv. Betyder det då att jag inte bara inte är född med snopp utan att jag egentligen tror att jag har en?
Eller vad?