Våld mot tjänsteman

Ok. Här kommer ett ganska ytligt inlägg. Håll till godo, eller skit i att läsa, ni får göra precis så som ni vill.
Någon gång ska jag skriva ett stort antal tecken om varför det är ok att vara ytlig, speciellt för mig, men inte nu.
Jag har en nagelkvinna som fixar med mina naglar. Inget överfancy, jag är inte så förtjust i franska naglar eller så, men hon håller dem starka tack vare gel. Detta behövs eftersom jag ständigt har svaga naglar p.g.a. ätandets läge. Så denna kvinna var först Sassa, som gjorde ett strålande bra jobb. Sassa blev sjukskriven och slutade sen. I hennes ställe kom Emma. Emma gjorde om möjligt ett ännu bättre jobb, men förra gången jag var där visade det sig att hon skulle sluta i oktober. Orsak oklar men hon har säkert sina skäl. Mycket synd. På lördag har jag en tid med henne, men imorse fick jag följande sms:

"Hej. Jag har blivit sjukskriven och vet inte när jag är tillbaka. Därför måste jag avboka er. Hör av mig när jag vet mer. Mvh..."

Happ. Ni som har gel på naglarna vet att det inte ser så bra ut efter fyra-fem veckor och jag var tvungen att åtgärda detta i dagarna.
Så jag ringde till det ställe som jag redan utsett till ersättare då Emma slutligen slutat. Stället var stängt men telefonsvararen lovade att ringa upp, vilket nagelbyggaren Diana också gjorde. Hon hade tid, den 12 sep. Det är lite mer än en månad till den 12 sep och det går inte. Man kan inte låta fem veckor gamla naglar gå ytterligare fyra, då blir det "En ding ding värld" av det hela. Så jag kollade här i krokarna. Jag vet att det finns ganska många mer eller mindre sunkiga ställen här i krokarna och antog att jag skulle hitta ett. Sagt och gjort, jag ringde och fick en tid redan idag, 14.45.
Aj aj aj.
Bokstavligt alltså.
Den här kvinnan filade ner mitt gamla gel och mina naglar så att jag började blöda av att nagelbädden tittade fram. Sen blödde jag av att hon filade sönder nagelbanden. Sen brände det helvete under lamporna, antagligen p.g.a. att jag inte hade någon nagel kvar och att gelet kokade och stelnade direkt på bädden. Sen var hon klar. Emma brukar ta 60-70 min på sig, den här kvinnan tog 20 minuter. Hon var väldigt barsk och snabb och verkade ohyggligt stressad. Förklarligt, eftersom hon hade tryckt in mig på en tid som hon egentligen inte hade.
Jag vet inte om jag ska tacka eller gråta? Därför skriver jag inte ut företagets namn här. Men om någon malmöbo läser detta och funderar på att göra sina naglar vet jag vart ni inte ska gå, för allt i världen. Eller i alla fall till vem ni inte ska gå.
F.ö. var naglarna inte filade, sylvassa i hörnen och flikiga. Det första jag gjorde när jag kom hem var att fila ner dem så att jag inte skulle skada någon.
Inte imponerande.