Matt och glad

Den uppmärksamme läsaren har märkt att jag har haft några problem med min hy under den senaste tiden. Det har varit glans, glans, oljefett och elakheter in absurdum. Jag har noterat en sak som ingen av de tre hudterapeuter jag rådfrågade i måndags vill kännas vid och det är följande: när jag åker mellan norr och söder, så som jag gjorde i förra veckan, exploderar fejset av finnar, speciellt kring munnen och på hakan. Alla hudterapeuterna såg helt oförstående ut och sa bara att ett sådant fenomen som luftombyte hade de minsann aldrig hört talas om. En driftade sig till att säga att det var hormonellt det där med finnar på hakan och runt munnen. Jaha. Men jag vidhåller ändå att det har med resandet att göra för under alla mina år här nere har jag kunnat notera det. När jag först flyttade ner fick jag en acneexplosion utan dess like, samma med min rumskamrat som också flyttade ner från norr. Jag minns detta för jag trodde att det var de enorma föroreningarna i storstan. Sen gav det sig. Sen var vi hemma till jul, ett halvår senare, ny explosion. Sen gav DET sig och så har det hållit på och så även denna gång.
Jag var ju bara uppe i en knapp vecka så finnarna hann inte riktigt acklimatisera sig och dö, istället dog de snällt och som på kommando när tåget rullade in på Triangeln här i Malmö.
Kanske blir jag lite hormonstinn när jag byter ort? Eller är det att jag föryngras tio år när jag kommer till orten där jag spenderat mina första nitton levnadsår?
Nå.
Glansigheten är kvar. En tripp till apoteket och tre hudterapeuter senare har jag hittat medel som nog skulle kunna råda bot - i alla fall om man får tro prissättaren. Slutligen satte jag sprätt på ett presentkort på The Body Shop och inhandlade ett puder som påstått ska matta ut nunan. Så nu är jag matt och glad.
Psykofarmaka verkar inte behövas heller.