Som tidigare omskrivits i denna blogg är detta en av de mest förskräckliga saker jag någonsin har läst om. Det är så hemskt. Så hemskt så hemskt. En liten kille, knappt vuxen, som gjorde allting rätt fick ändå betala med sitt liv. Han gnällde inte i onödan, han gick snällt till vårdcentralen och argumenterade för att få ambulansvård på sitt yttersta utan att svära eller vara olämplig. Han var kanske lite olämplig i den här sköterskans öron, då han hade fräckheten att svimma, tappa telefonen och sedan förlora medvatandet och kanske till och med dö i luren. Han låg på golvet och vädjade om hjälp, men hade lyckats öppna dörren. Då tolkade sköterskan det som om han omöjligt kunde ligga på golvet, hur hade han då öppnat dörren?
Det är så hemskt. Så fruktansvärt. Det är vidrigt. Jag mår lite illa och får tårar i ögonen när jag läser om det. Vad kan man göra? Jag vet inte, men jag är väldigt intresserad av att höra vad utredningarna som jag antar att anmälningarna leder till visar. Är det sparkrav som orsakat detta? Fel i hela strukturen? Skickar man inte vård till någon som har dödspanik p.g.a. psykiska orsaker? Det antyds i artikeln att det är så jargongen har gått. Är det inte så viktigt med en person som upplever att han inte kan andas ifall det beror på panikångest eller andra psykiska skäl? Andnöden är ju där likförbannat och svimma kan man göra av att hyperventilera oavsett orsak.
Det är hemskt. Sköterskan var uppenbarligen inkompetent och borde ha fått en bättre handledning innan han sattes på den position han hade den där natten. Vad för liv får sköterskan efter det här? Vad för liv får de anhöriga? 23-åringen... han får inget liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar