Min hobby

När jag var på intevju häromveckan så fick jag frågan om vad jag hade för fritidsintressen. Det var en svår fråga. Jag har inga fritidsintressen. Vad brukar jag egentligen ägna fritiden åt?

Leta läkare, for genast igenom mitt huvud. Det är det jag gör på min fritid. Jag har sprungit hos så många läkare under de här senaste 18 månaderna att jag har tappat räkningen. Hur många av dem har varit specialister? Jag vet inte... men många har de varit. Även när jag inte har varit hos läkare eller suttit i väntrum i hundra år så har jag ägnat mycket tid åt att leta efter läkare, leta efter förklaringar till symptom, fundera på det, ringa och söka läkare och tider och prata med folk om det.
Det här ÄR mitt fritidsintresse. Den här sjukan har upptagit nästan hela min fritid och en del av min arbetstid också.

Vad ska jag göra nu då? Nu vet jag vad det är. Ska jag starta en blogg om det? En support-group? Det verkar inte finnas så mycket bloggar faktiskt på det här ämnet, men det kanske har sina naturliga förklaringar. Folk har väl lite integritet kvar, även här i bloggsfären. Det lär inte bli så att jag skriver om det heller... mer än att det kan vara dåliga och bra dagar och tider med eller utan skov.

Frågan kvarstår alltså: vafan ska jag ägna mig åt? Ska jag skaffa en till katt? Knappast. Ska jag lära mig något coolt trick?
Nja. Jag köpte en balansboll igår. Den ska råda bot på min numer ganska onda rygg. Det kanske får vara min hobby. Rulla omkring på den där bollen.

Det är egentligen helt sjukt att mitt fritidsintresse de senaste 18 månaderna har varit detta bekymmer. Det är helt sjukt att sjukvården bara precis har givit mig en bråkdel av en lillfingernagel och att jag har varit tvungen att ligga på så i n  i  h e l v e t e  för att till slut ha kunnat komma fram till en diagnos.
Hade jag inte gjort det, hade jag inte varit någorlunda driftig och någorlunda påhittig, då hade jag inte vetat nu vad för sjukdom jag har.
Det är heller inte så att jag har letat efter en sjukdom som jag har kunnat leva utan att veta vad det är. Det här har varit stört nödvändigt för mig att kunna få reda på vafan det är för att kunna leva normalt så småningom, inte tu tal om den saken.

Det är inte lätt att vara sjuk i ett land där man inte får hjälp och svar om man inte kämpar för dem. Jag undrar jag vad man kan göra för att ändra på den saken?
Vems fel är det?

Görans? Fredriks? Ingvars? Carls? Torbjörns? Olofs?
Systemets. Svarar alla. Jaha.