Lite av varjehanda

Jag säger det igen, igen och igen. Hur många dagar jag har kvar. Dagens dag räknas inte, för den är i princip slut nu.

Jag har fem vakna dagar kvar. Ibland önskar jag att jag kunde åka på någon himla feber eller något så jag sover bort det mesta. Det lär inte ske och bäst är ju såklart att jag håller mig frisk och stark varenda en av de här 29 dagarna som är kvar till operationen. Men jag har alltså FEM dagar kvar tills jag får kalasa på det jag har tänkt kalasa på.
Vad har jag då tänkt att kalasa på?
Grillad kyckling, paprika, tomat, bulgur och örtkeso. Till middag. Det andra har jag inte tänkt på. Möjligen lite mjölk och special-K redberries (åh som jag har fantiserat om det) eller havregrynsgröt till frukost. Sen vet jag faktiskt inte. Jag kanske inte ska äta alla målen, jag kanske ska köra på drycken vid ett tillfälle för att inte chocka ihjäl systemet. Jag ska lura på det under veckan.

Jag förstår att ni förstår men jag tror ändå inte att ni kan ana hur fantastiskt enastående mycket jag kommer att uppskatta smaken av något annat. Upplevelsen av att tugga. Känslan av att vara mätt och full av energi.

Jag måste dock försöka att inte fokusera för mycket på det för det är ändå fem dagar kvar. Det är inte som om det är imorgon eller om en kvart jag får äta. Det är en hel arbetsvecka mellan mig och de där special-k:na. Det händer mycket på en arbetsvecka och en sån känns alltid lång, speciellt på onsdagen. Och måndagen. Och tisdagen.

Apropå ingenting förutom möjligen energi: min kompis skrev idag och föreslog att vi skulle åka till en annan stad och gå på shoppingtur efter jobbet på tisdag. Det finns inte i min värld. Icke. Orkar normalt folk sånt verkligen? Att direkt efter jobbet sätta sig på ett tåg, sen på en buss, sen promenera i en kvart för att gå och kolla i vanliga gamla Lindex, H&M och visserligen lite mer unika Topshop? På en vardag? Är det jag som är konstig?
Nej. Jag sa tvärt nej. Shopping i all ära men vafan. Vi har säkert mellan fem och tio av alla de här vanliga affärerna här i stan. Ingen Topshop granted, men alla storlekar de har där är mellan zero och two. Jag vet visserligen inte vad jag har numer, men fan heller att jag åker flera mil efter jobbet för att må dåligt i en provhytt.
Orkar vanligt folk det? Ni som äter? Känns det aktuellt?

Ytterligare en sak som inte har med något att göra. Jag ringde ju till Telia för att begära ut de pengar jag har rätt till enligt avtalet eftersom min telefon har varit ur funktion i nästan en månad. Jag fick direkt mitt avdrag från nästa och näst-nästa faktura men jag kan inte låta bli att tänka: om jag inte hade ringt, hade jag då fått detta avdrag som jag enligt avtalet har rätt till?
Knappast va?