Nu är det över

Det är jättesvårt att fatta att den här resan är över nu. Nu har jag koll på mina värden igen. Nu ska jag operaras och...

Nu vet jag vad det är för fel på mig.

Inget snack, ingen gissning, inga kansken. Jag vet vad det är. Biopsin ljuger inte.
Jag har en sjukdom som är sådär festlig. Den är kronisk och lite småeländig (men det visste jag ju redan, jag har haft den i ett och ett halvt år nu). Den ökar risken för cancer och jag måste gå på kontroller sex gånger per år. Som tur är har jag äntligen i allt det här lyckats skaffa mig världens bästa läkare, så jag är inte orolig för det.

Men det är ändå knasigt. Jag har nu bra värden. Jag har fått svar på den stående frågan: vad är det för fel på mig.

Det jag kan göra nu är att välja att förbanna alla läkare som inte tagit mig på allvar och varit direkt taskiga mot mig eller välja att se framåt mot operation (som fortfarande går att genomföra) och att det nu åtminstone finns en behandlingsplan... även om den är tre månader lång.

Det blir fint, trots allt.