Dagen efter Brevet

Jag är glad för att jag har fått besked. Det är givet. Men jag är lite ledsen över att beskedet var ganska dåligt.
När jag tänker så måste jag ta mig i kragen.

Sjukdomen har jag ju haft sen november 2008, antagligen längre. Det förändrar ingenting om jag har ett namn på den eller ej, förutom detta rätt så viktiga faktum:
Nu vet jag hur den ska behandlas!

Det är ju värt allt och det är det jag måste tänka på.

Jag har haft samma jävliga sjukdom som jag har idag under de senaste 1,5 året men nu vet jag hur jag ska bekämpa den. Trots att det inte går helt, men jag kan hålla det hela i schack.

En rolig (eller rolig och rolig) sak slog mig igår. Man vet inte riktigt varför man får den här sjukdomen eller var exakt den ska kategoriseras men det lutar åt att det är en autoimmun sjukdom. Jag tror att den här sjukdomen har flammat upp i samband med att min allmänhälsa blev så dålig, i samband med att mitt B12-, kolesterol- och blodsockervärde var så dåligt. Det är såklart en amatörteori men det stämmer i tid. Man får gå lite på känsla när det gäller sådana här icke-genomundersökta sjukdomarna.

Men alltså... det här är första dagen på hur lång tid som helst som jag inte har något stort hälsobekymmer som jag inte vet vad det är. Jag har nog inte fattat det än. Herregud! Det är löst.

Tack gode gud för att man får byta vårdgivare. Gode gud.