Eftermiddagstet

Jag satte mig här i biblioteket och väntade på en elev som jag ska ha nu i en timme eller så. En väldigt obehaglig känsla i magen. Vad är det som har passiert? Jag vet inte. Jag funderar och funderar och funderar och kom sedan på. För inte mer än någon minut sedan lämnade jag en kollega i fikarummet som hälsade mig med "oj, du är så tunn att man knappt inte ser dig. Hur mång kilo har du gått ner nu?".
Jag inser ju att folk tittar på varandras kroppar, funderar och bedömer - inombords. Men jag får höra det så mycket hela tiden. Små kommentarer, stora kommentarer, hela resonemang... allt. Jag är SÅ less att tjata om det här nu. Så less. En smula violated var den här känslan i magen. Det är sånt som gör att man drar sig undan. Det är dock smällar man får ta. Idag ska jag prata med min läkare. Hoppas jag.