söndag 21 mars 2010

Tänk, gärna lite till

Flera gånger har jag läst bloggar och kommentarer där folk har förfasats över att de väger lika mycket, eller kanske mer än, Anna Book. Anna Book har nämligen gått ner en hel del i vikt och väger numer 68 kg. Trots att hon bara väger 68 kg så förfasas folk ändå över sin vikt i relation till hennes. Hon är tydligen den ständigt överviktiga. Det spelar ingen roll om hon så väger 40 kg, då ska alla "smala" väga mindre än henne, för annars är de ju tjocka.
Anna Book är ju tjock. Det är tydligen en naturlag.
Nu är hon inte det. 68 kg är inte tjockt. Hon har gått ner 40 kg tror jag att det var och det är en väldig bedrift. Jag tänker inte säga att det var "duktigt" eller "bra gjort" som så många gör. Det finns så många som säger "bra gjort" och egentligen menar att det var det enda rätta. Oj vad duktig hon var. Hej och hå.
Nej, det tänker inte jag säga.
Men jag tänker säga att hon har gjort en jävla grej. Hon har kämpat riktigt, riktigt hårt. Hon har ansträngt sig mycket mer än någon av de "normala" måste göra för att få vara just "normal" och ändå belönas hon bara med att det var det enda rätta. Hon låg på minus förut och vad hon än gör, även om hon går ner 40 kg, kommer hon ändå aldrig att hamna på +-0, vara normal. Folk förfasas nämligen, de väger lika mycket som hon!
Vad är det för människor egentligen?
Jag kan bli så otroligt förbannad över dubbelmoralen när det gäller hanteringen av övervikt i samhället.
Rörelsehindrade har gått från att heta krymplingar till handikappade till rörelsehindrade och rullstolsburna har först hetat rullstolsbundna men när det ansetts för kränkande blev ordet istället rullstolsburna.
Det är så viktigt att inte kränka folk och om ord kan förolämpa så bara en enda människa, då ska de bytas ut. Det är Sveriges melodi.
Ett ord som aldrig byts ut, därför att det i hemlighet anses att det är förtjänt, är ordet fetma. Fetma.
Ungdomar mobbar varandra och kallar varandra fetton. Fet. Ful och fet.
Säg till mig att det inte är ett skällsord och jag kan visa den plats George W Bush har bredvid Jesus Kristus och Gud Fader själv i himlen.
Ändå fortsätter sjukvården att använda ordet som ett medicinskt ord och alla som hamnar i facket i BMI-snurran får finnas sig i att bli kallade feta av självaste doktorn. Trots att det är ett skällsord på skolgården fortsätter sjukvården att använda detta ord - för i hemlighet tycker alla att det är något som man har sig själv att skylla för.
Trots att många överviktiga jobbar mer med sin vikt än någon annan "normal" någonsin behöver göra, trots det är det de överviktiga som har en dålig karaktär.
Vill ni förneka att det finns något som heter anlag? Varsågod. Gör det.
Frågan är hur mycket man måste kämpa för att passa in i det "normala facket"? Hur mycket är det rimligt att behöva kämpa för att accepteras som normal?
För Anna Book verkar det vara kört i vilket fall som helst, för om hon väger 68 kg så blir det måttet för att vara tjock.

Inga kommentarer: