Jag har ett nytt festligt besked att komma med. Jag fick detta idag under en liten sejour till Lund. Denna sejour var på inget sätt särskilt njutbar och jag skyller allting på tågtrafiken.
Jag hade tagit i och gått från jobbet en timme och fem minuter innan jag skulle vara hos tandläkaren (som ju var målet för min resa) i Lund. Jag har ca tio minuter från Malmö C till jobbet så jag tänkte att det var hur lugnt som helst.
Där bedrog jag mig.
Det var inte snöfall, inga jordbävningar, inga som slängt sig framför tåget och ingen svart katt som passerat - utan vad annars om inte - wait for it - signalfel!
Min fina marginal åts upp väldigt snabbt och jag hann precis. Men det gjorde inte så mycket, kan jag konstatera såhär i efterhand, eftersom tandläkaren var 20 minuter sen.
Nå, väl inne så började objektet för mitt besök undersökas. Objektet var den tand som gått i tusen bitar då jag blev påkörd för fem år sedan. Man har inte kunnat fixa den så länge kinden har behandlats, men nu när den har behandlats färdigt så kan jag fixa den där tanden.
Således har jag en festlig operation att vänta. Antingen ska det dit en krona på de där fem procenten kvar av tand som jag har, eller så ska det skruvas dit en helt ny som jag får sporta i upp till 60 år.
Allrighty.
Tandläkaren skulle konferera med proteschefen på stället och sedan höra av sig till mig.
Man är inte sövd, blev jag informerad om. Man bara gör det. Borra i huvudet? Vad är det? Sånt gör ju de tuffa grabbarna på en lunchrast.
Inte jag.
Jag ser inte fram emot detta, och då är jag ändå rätt så okinkig när det kommer till tandläkarbesök.
Men visst, partey, sign me up, här ska skäras och karvas och borras och skruvas och limmas och sen återhämtas.
Jag undrar när?
Jag återkommer med den informationen.
Utmärkt sammanfattning av SR
2 månader sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar