Den där systern

Ok. Återigen är jag ganska lycklig. Jag är lycklig därför att jag har en sådan exceptionellt bra syster.
Jag har våndats här i min kontorsstol sen i måndags då jag fick veta att läkaren är på resa. Jag kunde inte acceptera att jag ska vänta YTTERLIGARE två veckor när jag redan har väntat i 15 månader och jag vet att jag kommer att få vänta åtminstone tre månader till (vårdgarantin, men man vet ju aldrig vad det kan bli i slutändan).
Så jag sökte alternativa vägar. Först ringde jag till vårdcentralen och spelade lite dum. Jag sa att jag visste vad det var, jag sa vad det var, och sen sa jag att min läkare är borta men jag vill gärna ändå ha en remiss. Då fick jag en tid... på tisdag (hos en annan läkare). Det känns som en evighet bara det. Så jag frågade sköterskan hur det nu är med de här egenremisserna. Kan man skriva sådana? Hur går det i så fall till och vart skickar man dem?
Hon förklarade att alla egenremisser skulle behandlas som andra remisser men att de kunde hamna längst ner i högen om de inte gick att förstå, eller kanske skickas tillbaka med ett nekande remissvar för att de inte var tydliga nog. Det var viktigt att det var rätt lingo.
Om jag hade någon person som jobbade inom vården så skulle ju det vara bra...
Enter systern! Min syster är ett strålande exemplar av syster, sjuksköterska, specialist och lite annat smått och gott, allt i samma paket.
Hon vispade ihop en remiss som inte är av denna världen i tydlighet och professionalitet och den har jag nu lagt i tre fina förfrankerade kuvert i nyansen offwhite och ska posta dem så snart jag bara får en brevlåderackare under min näsa.
Jag skickar ut tre stycken. Troligen är inte det legio, men det skiter jag i. Jag vill ha den här saken ORDNAD NU. Jag vill inte vänta i onödan därför att jag inte täckte alla mina baser. Här ska skickas.
Så jag skickar till en läkare som redan har en remiss gällande mig. Den mottog han för ett år sedan (plus två månader) och i det kuvertet finns även en lapp där jag vänligen ber dem notera att denna ”pat” har en remiss sedan hösten 2008.
Den andra remissen skickar jag helt sonika till sjukhuset. Man kan ju tycka att de borde kunna kanske eventuellt hjälpa mig... jag har inte haft mycket med sjukhuset att göra när det gäller den här saken (mer än när jag varit på akuten). Men kanske. Det skadar ju inte att chansa, även om det är överbelamrat med folk som har olika typer av fel på sig.
Den tredje remissen skickar jag till stället i Lund där de gjort en coloskopi på mig. Coloskopin gick bra, de var så rediga så, gav mig en massa droger och lång återhämtningstid. Jag har dock även gjort en rektoskopi där och den var inte lika festlig. Läkaren gick ut mitt i alltihopa och lämnade dörren öppen. Utanför dörren låg väntrummet. Där var jag. Jag dog lite en smula då.
Jag struntar dock i det nu, det var kanske någon typ av Samhallsanställd som jag råkade ut för? Strunt i det nu.
Idag läggs remisserna på lådan, imorgon bör de komma fram och på fredag ska jag ringa och dubbelkolla detta.
Eftersom systern har skrivit så väldigt bra och väldigt, väldigt påskyndande (det gör inga läkare tyvärr) så hoppas jag (fast tror inte) att jag kanske skulle kunna få hjälp redan innan de tre månaderna är över.
Om alla kallar mig, ja då blir det partey. Om ingen kallar mig... ja, kanske ett samtal till Uppdrag granskning eller nåt?
Nu är jag fantamigiallajävlarihelvete trött på det här.
Ursäkta min jämska.