Sweden

Igår var det som vanligt - tvättning. Här i hushållet tvättar vi ofta. En gång i veckan. Om det inte går att göra med sju dagars intervall så får det bli sex eller fem dagar mellan. Jag vill icke gå omkring med illaluktande kläder. Det är det värsta jag vet. Jag kan bli så irriterad på folk som bjuder hem till ett hem som luktar kraftigt av matlagning. Det förpestar ju kläderna! Detsamma gäller restauranger som också luktar hur mycket som helst av den mat som de serverar. Det finns ju en anledning till att de lite finare restaurangerna inte luktar matos och stekflott, de luktar gott och neutralt. Man vill inte sitta i matstank, även om maten är god.
I vilket fall som helst.
Igår tvättade jag. Glad i hågen kommer jag ner till tvättstugan och ser en man med näsan i elskåpet.
"Hej hej" säger jag och går in i min tvättstuga och börjar sortera. Så upptäcker jag att ingen ström kommer till maskinerna. Jag går ut till mannen för att höra vad som står på och han berättar att när han kom ner var hans maskiner inte bara döda utan även fulla med tvätt. Den som varit där hade nog kutat iväg för att ringa någon som var ansvarig för detta.
Jag hade inte särskilt stor tilltro till att vi skulle kunna lösa detta på en söndagkväll och började se framför mig hur jag får gå klädd i illaluktande och illasittande tvättkläder i hela veckan.
Där står vi så, jag i pyjamasbyxor, ett väldigt smutsigt linne och tofflor, mannen i någon typ av tjocktröja, shorts anno 1998 och sandaler och in kommer den tredje mannen. Han som hade sin tvätt i stugan. Han hade inte bara tvättkläder i form av konstiga prassliga byxor med hål i och en alldeles för kort randig t-shirt, han verkade även ha tvättglasögon med tejp överallt.
Roligt.
Dessutom utgjorde vi tillsammans i vår trendighet en braintrust som var tvugna att lösa det här problemet.
Någon kom på att det kanske var timern som var omställd. Vips upptäckte vi vad som var timer och en manual åkte fram ur dammet.
Där stod ditklottrat på en postit att den skulle stå på 05-22. Timern vi hade sa att klockan var tio i tolv på natten. Si, det gick inte. Så efter lite krångel ställde vi om den till 16.15 (fast klockan var 17.30, busigt så det förslår) och saken var biff.
Sen skildes vi åt och kommer antagligen aldrig mer att prata med varandra, trots att vi enats under en hel halvtimme kring detta problem.
Jag vet inte vad de heter eller i vilken uppgång de bor.
Det är Sverige.