Rara små liv

Idag satt jag med en elev och hade svenska. Så säger han helt out of the blue:
E: - Alla lärare säger att jag är så duktig och vill att jag ska vara kvar.
Jag: - Tycker alla lärare att du är duktig? Vad roligt!
E: - Nej, alltså, alla lärare tycker att DU är duktig och vill att du ska vara kvar. Ska du inte vara kvar?
Jag: - Nämen vad säger du? Jo, jag ska vara kvar ett tag till i alla fall.
E: - Men du är ganska ny va?
Jag: - Ja, jag började nu till den här terminen. Så ganska ny är jag, men jag har varit lärare en hel del förut på andra ställen.
E: - Jaha, men alla lärare säger det i alla fall, om dig.
Jag: - Kära nån då. Vem har du pratat med?

Så fick jag några namn och sen sa han att han var en av dem som ville att jag skulle vara kvar.
Är det inte rart så säg? När säger en 16-årig kille en sån grej? Aldrig!

Sen satt jag med en annan elev som är en riktig buse. Han har nog varit i klammeri med rättvisan fler än en gång. Han är dock riktigt, riktigt rolig att ha att göra med och verkligen genuint rar.
Så skulle jag skicka ett brev hem till honom idag och då visade det sig att han bor bara två minuter till fots ifrån mig. Nästa kvarter typ.
Så då lovade han att han skulle se till så jag aldrig behöver vara rädd när det är mörkt och jag är ute.
E2 - Det är mitt hood, det är chii, det fixar jag mannen!

Också ganska rart.