Trosa

Ok. Nu börjar det kännas att jag har levt på marginalerna sen maj.
Det känns inom mig med syns utanpå. Jag ser ut som en förskräckelse.
Jag ser hemsk ut.
Jag hatar att se hemsk ut.
Mitt hår är kort, slitet och ojämnt. Med en utväxt. Luggen är tjock, resten av håret ser fluffigt ut och gör att hela huvudet ser klotrunt ut. Vad är det för längd jag har eftersträvat? Jag ser ut som en idiot verkligen.
Mina kläder är uteslutande från förra året med en liten tröja undantagen. Jag har inte köpt ett plagg (nej, den nämnda tröjan och ett par strumpbyxor undantagna) sen, fan vet, kanske mars eller april.
Inte ett enda.
Inte ens ett par trosor. Vilket leder till att jag måste tvätta en gång var sjunde dag. Jag MÅSTE tvätta en gång var sjunde dag.
Sen ska vi inte tala om resten av mig.
Eftersom jag känner mig ofrisk, eftersom jag har konstant ont, eftersom jag inte törs äta så törs jag inte träna mer än den timslånga promenaden jag tar varje morgon. Detta leder till att jag känner mig helt förslappad och ja: ful.
Dessutom gör hormontillskottet att jag får en knasig hy och stress över olika saker gör att jag har gnagt ner mina naglar och klöst hål i hårbotten lite överallt.

Jag är inte på topp så att säga. Jag är på botten.
Men snart, snart, snart ska jag köpa ett par trosor. Eller två.