Vapen av val

Det är synd att jag aldrig kommer att kunna filma det här fenomenet. Men jag kan i alla fall berätta om det. När Clovis var liten så var det mest bara hon och jag. Det har gjort att hon inte är van vid andra människor och rätt så nervös. Det resulterar i att hon är helt annorlunda när det bara är hon och jag, jämfört med när det är hon, jag och någon/några fler.
När vi är ensamma hon och jag brukar vi göra en hel del mysiga grejor. Ofta leker vi kasta-ner-musen-från-garderoben-leken eller hoppa-upp-på-mamma-för-att-komma-upp-på-hyllor-leken. "Määp" säger hon och sen är det rakt upp på hyllan - min alltså. Det fungerar bra, vi har ett bra samarbete hon och jag.
Den roligaste leken är dock när vi dansar. Ända sen hon var liten så har vi brukat dansa. Dansandet består i att jag tar henne under armen och så studsar vi i takt till musik. En av hennes absoluta favoriter är Fatboy Slims Weapon of choice. Ni vet den där Cristopher Walken dansar på väggar och tak.
Om man tar Clovis under armen och studsar så snabbt som den låten kräver för att det ska vara i takt så börjar hon att dreggla som en galning. Så fort hennes lilla huvud studsar i närheten av en del av mig så slickar hon på mig. Hon får alldeles såsiga ögon och även om jag försöker släppa ner henne så släpper hon inte taget, inte förrän jag har slutat dansa och varit still ett tag. Då ledsnar hon och kommer fram till att det finns bättre saker att göra.