Promenix

Snart ska jag gå till jobbet. Jag är trött.
Varför blir det alltid sådana himla tidiga mornar för mig? Oavsett var jag jobbar i Skåne så verkar det ändå vara tidigt som fan som gäller.
Detta gnällde jag över för mig själv, tills jag insåg att jag behöver ju inte promenera till jobbet och ägna en timme på morgonen åt det.
Jag hade kunnat gå upp en och en halv timme senare om jag var lite mindre fåfäng och inte behövde gå varje morgon.
Så jag ska sluta gnälla.
Men jag tycker ändå att det är skitfantastiskt att kunna gå till jobbet. En hel timmes vardagsmotion som jag inte rationaliserar bort. Det är himla bra.
Nu ska jag således gå hemifrån och mitt största problem är att jag inte har några skor att gå i sen mina hyfsade gåskor slaktade mig i förra veckan.
Jag behöver nya skor. Voj voj.

Justja, sa jag att jag får börja jobba på 100% om fem veckor.
Excellent.
Julklappar!