Fanskapet

En kollega till mig har samlat allt möjligt skit om mig under en längre tid. Han anklagar mig för att ansvara för sådant som jag inte har gjort och han har medvetet misstolkat min ton, mina avsikter etc och sedan gått med denna lista till min chef.
Men han säger att han "aldrig har menat att skada".
"Vad ville du då, vad var ditt syfte?" frågade jag.
"Att du ska behandla mig som alla andra" säger han då.
"Men när vi nu har sett att alla dina punkter är felaktigheter och misstolkningar, kan du då inte se att det du tror är fantasier?"
"Nej, jag känner det jag känner..."
"Om det du känner är baserat på sakfel?"
"Jag vill inte prata om det som har varit"
Nähe.

Min arbetsgivare säger att jag "väljer att tolka hans intentioner" precis som han gör med mig. Han fick ett utbrott på mig en dag i november eller när det nu var. Han sa att jag särbehandlar honom. Jag blev otroligt förvånad. Jag frågade vad som fick honom att säga så, och då sa han att det ville han inte säga. Jag stod på mig. "Jo, du måste ju säga, annars kan jag inte rätta till det för jag har ingen aning om vad du syftar på". "Nej", sa han, "jag vill inte prata med dig".
"Nähe", sa jag, "men du kanske kan maila?"
"Nej! Vi tar det med rektorn" säger han och slutar att prata med mig.
Så det togs med rektorn, och jag min tok "tolkar" att hans agerande bara kan tyda på att han faktiskt inte vill väl, utan tvärt om.
Han agerande andas EGOCENTRERING så jävla mycket att det bara stinker om det.
Han toppade ju också det hela, självklart, med att jag gjorde allt detta därför att han hade "ett lustigt namn och mörkt hår".
Så arbetsgivaren drog ju igång en utredning, för att se så att jag inte var en rasist.
Utredningen blev klar strax före jul och den visade att ingen diskriminering hade förekomit.

Men så hade vi trepartssamtal i förrgår.
Då säger ag att utredningen bara har fokuserat på vad lagen säger och med ett slag är utkomsten av den helt nollställd.
Nu ska jag och den här mannen gå till företagshälsovården tillsammans (vägrar vi så arbetsvägrar vi) eftersom vi nu inte kommer överens.
ÄR DET SÅ JÄVLA KONSTIGT?
Är det bara jag som tycker att det verkar illvilligt att agera som han har gjort? Är det konstigt att jag inte har förtroende för honom? Är det oprofessionellt av mig att säga att jag inte har förtroende för honom (han hävdar det)?

Det som är oprofessionellt här är att ag gör en utredning som de sedan inte vågar luta sig mot.
Jag är så förbannat skitarg och min chef är självklart inte på plats under den här veckan. Besviken och arg. Jag gör MASSOR med grejer för vår enhet hela tiden på jobbet, jag har alltid den för ögonen, aldrig bara mig själv och mitt, ändå får jag ingen som helst slack - jag har ju inte sagt god morgon till honom under några mornar efter att han anmälde mig.
Helt oacceptabelt. Tydligen